En åldrande befolkning kommer att behöva omsorg. Men för många kommuner kommer skatteintäkterna inte att räcka. Det är dags att överväga att nationalisera äldreomsorgen, skriver Olav Fumarola Unsgaard, rapportförfattare till ”Nationalisera äldreomsorgen”.
Hösten 2011 exploderar debatten om äldreomsorgen. Fakta har länge varit kända bland forskare, omsorgspersonal och fack. Men ingenting har hänt och debatten tigit still. Då kom plötsligt avslöjande efter avslöjande. Det som fick debatten att tippa över var kombinationen av enskilda vårdföretags avancerade skatteplanering och ett antal uppmärksammade fall av vanvård.
Fredrik Reinfeldt gör under samma höst ett uppmärksammat uttalande om att vi måste arbeta längre och pensionera oss senare. Hans slutsatser liknar ett antal rapporter som har kommit under året som alla berör välfärdens framtida finansiering. Hur ska den se ut, vem ska betala och vilka krav kan man som medborgare ställa på det offentliga?
Äldreomsorgen är denna debatts elefant i rummet. Man håller för ögonen, blundar hårdare och hoppas att den framtida utmaningen ska vara försvunnen när ljuset börjar tränga igenom. Sådan är icke verkligheten.
I vanlig ordning har debatten fått en slagsida åt Stockholmarna och deras upplevda problem. Resultaten i vår rapport pekar i en helt annan riktning. Om målet ska vara välfärd och god omsorg till alla, oavsett bostadsort, krävs det ett omfattande nytänk och en omfördelning av resurserna.
Storstäderna kommer ha ett tillräckligt skatteunderlag och en befolkningssammansättning som gör att det kommer bli möjligt att även i fortsättningen garantera en god omsorg. Men om vi söker oss bortom från tullarna är läget ett helt annat. En åldrande befolkning som kommer att behöva omsorg, men kommunalskatten kommer inte räcka.
Våra förslag handlar om att man måste tänka nytt. Vi föreslår att man redan nu börjar fundera över en nationell finansiering av äldreomsorgen. Rapporten visar även att det finns omfattande gränsdragningsproblem mellan kommuner och landsting. Den nationella finansieringen måste följas av ett omfattande reformarbete där vårdtagarens bästa måste bli debattens fokus.
De senaste 20 åren har främst Stockholmsregionen genomgått en privatiseringsrevolution. Den har motiverats av främst två argument: Effektivare resursanvändning och ökad valfrihet. Några år senare börjar vi se resultaten. Förväntningarna har bara har infriats på marginalen. Det handlade om ideologi och en önskan om att skapa en ny marknad för välfärdstjänster. Det var ett politiskt val och bör därför betraktas som ett sådant. Det fanns inga yttre omständigheter eller någon naturlag som tvingade fram detta. Som en politisk reform för att förändra samhället har den varit lyckad för dess förespråkare, men märkbart förbättrat valfriheten för den enskilda vårdtagen har det inte.
Men en sak är tydligare än annat i denna rapport. Vårdens kvalitet och vår välfärd är beroende av utbildad, kunnig och engagerad personal. Om man jämför äldreomsorgen med andra branscher framkommer ett tydligt mönster: Få heltidsanställningar, många deltidsanställningar, låga löner, höga kostnader för vikarier, hög sjukfrånvaro, långa ledtider vid överlämningar och mycket tid som går åt till att introducera nya personer i avdelningens arbetsuppgifter. Personalen måste ha möjligheter att göra ett bra jobb och inte slitas ut i förtid. De politiska kraven är kända, men tål att upprepas då det är mycket snack och lite verkstad. Det handlar om rätt till heltid, högre löner och en ordentlig satsning på förbättrad arbetsmiljö inklusive en ordentlig satsning på ny teknik. Det handlar om en kombination av organisationsutveckling, förbättrad samverkan OCH ökade resurser.
Rapportens slutsatser handlar om att det inte finns en enkel lösning. Utmaningarna är stora och berör välfärdens kärna. Därför bör man inte intala sig att det finns en enkel lösning eller en quick fix. Detta område kommer att kräva organisationsförändringar, nytänkande och ökade resurser. För att målet om lika tillgång till välfärdstjänster på lika villkor för alla medborgare ska uppfyllas krävs det att debatten påbörjas nu. Äldreomsorgen är denna debatts kärna.
Olav Fumarola Unsgaard, rapportförfattare till ”Nationalisera äldreomsorgen” som presenteras inom ramen för Arena Idés projekt om välfärdens framtida finansiering. Rapporten presenteras på ett seminarium i ABF-huset, den 31 maj, klockan 18.30.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
