Trump levererade det mest obehagliga politiska tal som hörts i modern tid. Och techmiljardärerna jublade.

Donald Trump har byggt hela sin politiska karriär, hela sitt politiska budskap, på att han är en folkets man. På ett korståg mot eliterna. Med en politik för den hårt arbetande medelklassen.

Jag antar att det var därför han hade valt ut de som stod honom närmast på podiet när han svors in som USA:s 47:e president.

Där fanns vicepresident J.D Vance och Trumps egen familj, barnen och hustrun med en hatt så stor att det inte gick att se hennes ansikte.

Och där, precis vid de allra närmaste, stod Elon Musk, med en förmögenhet på 433,9 miljarder dollar, Jeff Bezos, värd 239 miljarder dollar, och Mark Zuckerberg, lillkillen i sammanhanget, med förmögenhet på 211 miljarder.

De superrika nöjer sig inte längre med att tjäna pengar

Alla tre har byggt sina groteska rikedomar under de senaste 20 åren. Under samma period som en majoritet av USA:s befolkning upplevt att de fått det sämre.

Det är en paradox, men också en talande bild av den era världen tycks gå in i nu. Oligarkernas tid. Tydligt markerat av Elon Musks inträde i amerikansk politik och hans allt mer uttalade försök att påverka även Europas länder.

De superrika nöjer sig inte längre med att tjäna pengar. Nu vill de ha politisk makt, och så länge de får det verkar det inte spela någon roll vilken politik som förs. I valet 2008 stöttade Mark Zuckerberg Barack Obama. Hans då relativt nya Facebook blev ett viktigt verktyg i Obamas kampanj.

Nu är samme Zuckerberg till synes lycklig som ett barn över att rent bokstavligt befinna sig nära Trumps öra. Hans leende var konstant påklistrat under ett installationstal som kommer gå till historien som det mest reaktionära som hållits i modern tid.

Trump deklarade undantagstillstånd vid gränsen till Mexiko och kommer sätta in militär inom landets egna gränser för att stoppa invandringen söderifrån.

Armén. Inte polisen. Det brukar vara det första tecknet på att diktaturen är nära.

På ett par minuter svepte han så bort decennier av kamp för lika rättigheter för alla medborgare. Inget mer ”woketrams” i armén. Slut på allt arbete för att öka jämställdheten. Sparka opolitiska tjänstemän och ersätta dem med politiskt rättrogna. Benådning av de som stormade Kapitolium och utmanade själva demokratin för fyra år sedan.

USA ska borra mer olja än någonsin tidigare. Slut på klimatarbetet.

I en del av talet blev han mer känslosam. Det handlade om Panamakanalen, som Trump lovade att ta kontroll över.

Det lät som en krigsförklaring.

Han lovade också att sätta en människa på Mars. Då jublade Elon Musk lite extra högt. Löftet kommer gynna hans företag och göra honom ännu rikare.

Löftet om att skicka en bemannad farkost till Mars är i och för sig något av en republikansk favoritsport. George W. Bush gav samma löfte inför valet 2004.

Det mest skrämmande var vad Trump sade. Men nästan lika skrämmande var sättet han gjorde det på. Borta var agitatorn från valkampanjen. Valet gav honom närmast total makt över amerikansk politik.

Det märktes.

Han var så självsäker att han nästan framstod som loj och levererade ett av de mest omvälvande och obehagliga politiska tal USA upplevt med kall, tonlös röst. Han kunde lika gärna ha läst upp något om kons fyra magar från baksidan av ett mjölkpaket.

Miljardärerna som har hans rygg hade antagligen jublat lika mycket då.