Nationell lönebildning och nationella kollektivavtal ska respekteras fullt ut. Det kravet ställde Europaparlamentet när man röstade igenom ”2-packet” i förra veckan. Det är viktigt att högerregeringarna nu tar sitt ansvar, skriver EU-politiker Olle Ludvigsson (S).
Högerregeringarna i Europa har nu ägnat mer än två år åt ett frontalangrepp på fackföreningar och arbetsmarknadsstrukturer. Detta har varit en destruktiv process som ingen har vunnit på – varken arbetsgivare eller arbetstagare. Förra veckan signalerade EU-parlamentet att attackerna har gått för långt. I positionen rörande det ”2-pack” som ska stärka den ekonomiska styrningen i euroområdet inkluderades skarpa skrivningar till försvar för de fackliga fri- och rättigheterna.
Högerangreppet har främst riktats mot de svagaste länderna. Nödlånstrion Grekland, Irland och Portugal har drabbats värst. I de anpassningsprogram som dessa länder tvingats acceptera i utbyte mot EU-lån har lägstalöner sänkts, anställningsvillkor urholkats, kollektivavtal monterats ner och fackföreningar uteslutits från förhandlingar. Försämringarna har drivits igenom under utpressningsliknande former där nationella aktörer inte haft mycket att sätta emot. Även Italien och Spanien har utsatts för hård press att börja styra sina arbetsmarknader i riktning mot försvagad trygghet, uttunnade kollektivavtal och minskat fackligt inflytande.
Processen har varit oacceptabel i två avseenden:
- Processen har haft en tydlig inriktning på att försämra löner och arbetsvillkor. Väldigt lite har handlat om åtgärder som faktiskt skulle kunna få arbetsmarknaden att fungera bättre. Vissa reformer är motiverade i dessa länder. På sina håll finns det skrå- och pensionssystem där justeringar är nödvändiga. Att hitta konstruktiva lösningar i dessa frågor har dock endast haft en undanskymd plats på agendan. Högertanken verkar vara att Europa ska konkurrera med låga löner och dåliga villkor. Det är helt fel väg att gå. Det skulle bara försämra välstånd och välfärd. Vad Europa måste konkurrera med är kunskap.
- Processen har styrts från Bryssel. Så får det inte gå till. Alla förändringar på arbetsmarknaderna i EU-länderna måste genomföras under kontrollerade former där de nationella parterna har huvudansvaret och där EU-nivån avstår från att lägga sig i. Löner, avtalsbestämmelser och förhandlingsformer är ingen EU-kompetens.
EU-parlamentet vill i 2-packet klargöra att nationell lönebildning och nationella kollektivavtal ska respekteras fullt ut. Det gäller i alla insatser gentemot enskilda euroländer som EU-kommissionen och rådet gör på basis av denna lagstiftning. Inte ens i den mest närgångna av de ekonomiska kontrollprocesserna – de anpassningsprogram som Grekland, Irland och Portugal är inne i – ska det vara tillåtet att sätta de nationella parterna ur spel.
Lagstiftningspaketet ska nu förhandlas med rådet. Då är det dags för högerregeringarna att börja ta ansvar. Det borde vara en självklarhet att den svenska regeringen tar en ledande roll. Skrivningarna måste komma med i den slutgiltiga lagstiftningen och måste ges fullt genomslag i implementeringen. Det måste bli ordning och reda igen på detta område.
Som icke-euroland berörs Sverige inte av 2-packet. Trots det är vi beroende av att respekten för fackliga fri- och rättigheter upprätthålls i hela Europa. EU-kommissionen gav nyligen rekommendationer till Sverige – om sänkta lägstalöner och ändrat anställningsskydd – som inkräktar på den svenska modellen. I nuläget kan rekommendationerna förbises. Men om högerregeringarna tillåts gå ännu längre i sitt angrepp på de fackliga fri- och rättigheterna finns risken att även de svenska kollektivavtalen hotas.
Olle Ludvigsson, EU-parlamentariker (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
