Gummiparagrafer som lämnar öppet för politiska tolkningar allt vanligare.
För några dagar sedan greps den svenske journalisten Joakim Medin i Turkiet. Regimen anklagar honom för att ha förolämpat president Erdoğan.
Det är förstås löjeväckande. Presidenten måste ha extremt ömma tår.
Men de anklagar även Medin för att vara något annat än journalist, nämligen terrorist. Eller åtminstone i nära samarbete med terrorister.
Det är allvarligare, och det följer ett mönster som blivit allt vanligare.
En fånig onelinerstöld från vilket som helst av Donald Trumps tal det senare året
För svensk del såg vi det redan för 14 år sedan när journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye greps i Ogadenprovinsen. Den etiopiska regeringen hävdade att de var en del av gerillan i provinsen. Den ägnade också stor möda åt att sprida falsk information om saken, bland annat att de båda journalisterna skulle ha varit i Ogaden vid flera tillfällen.
Även i USA är detta i dag mer vanligt än motsatsen.
Nyligen avslöjade The Atlantic att flera ministrar och Trumps säkerhetspolitiske rådgivare diskuterat ett väpnat angrepp i Jemen på appen Signal och dessutom råkat bjuda in tidningens chefredaktör. Donald Trumps första reaktion var att chefredaktören var vänsterextremist.
Anklagelser om extremism, terrorism, det ofta lika luddiga ”hot mot rikets säkerhet” eller för den delen att någon är ”utländsk agent” har blivit ett effektivt sätt att tysta journalister.
I Sverige har vi inte sett så mycket av den utvecklingen, men det finns starka tendenser i högerextrema kretsar.
Under de senaste dagarna har deras filterbubblor eldat på uppfattningen att Medin inte är journalist, utan en vänsterextremist. Dagens ETC har gjort en bra kartläggning av detta. Mattias Albinsson på Sverigedemokraternas Samnytt skriver bland annat:
”Skillnaden mellan en utländsk journalist och en utländsk agent är ofta hårfin. Hade Sverige tolererat att en rysk ’journalist’ från bannlysta RT verkat fritt i landet?”
Den ständigt lika energiske Joakim Lamotte kallar Medin för AFA-terrorist och skriver att han ”ser ytterst allvarligt på det faktum att inte fler journalister på Dagens ETC blivit frihetsberövade de senaste åren”.
Om Lamotte får bestämma kan ingen längre känna sig säker. Vem som helst skulle i princip kunna kastas i fängelse. Hans uttalande vore förödande om det inte på samma gång hade varit en så fånig onelinerstöld från vilket som helst av Donald Trumps tal det senare året.
Men det är kanske just det. Att tonen i sociala medier har trappats upp mot journalistkåren sedan Donald Trump valdes. Tanken att journalisters arbete, även när man inte gillar deras vinklar eller val av ämnen, är viktigt för att demokratin ska fungera omfattas uppenbarligen av allt färre.
Utvecklingen visar hur viktigt det är att stå upp för den oberoende journalistikens rätt att vara just oberoende.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
