På samma sätt som S skulle röra sig historiskt långt till höger om Löfven blir statsminister med den nya överenskommelsen, så skulle V nå samma botten om de tillät det, skriver V-medlemmen Daniel Camerini.
Måndagens sista presskonferenser var ett skådespel och crescendo med en rejäl antiklimax. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt var i en minst sagt knivig position och väntades inta två lika ofördelaktiga positioner: den svikande dörrmattan eller den som släppte fram Sverigedemokraterna.
Till en början lät det som att V skulle säga ifrån och kanske till och med göra slut med Socialdemokraterna som nu hade kompromissat sig själva till den grad att de skulle behöva byta namn, men allteftersom sekunderna gick så bleknade Sjöstedt och statsmannen i honom. Det framstod plötsligt som att det största problemet med det nya samarbetet var en formulering som han inte tyckte om.
Att V inte på något sätt skulle kunna ha inflytande över politiken i Sverige bestämmer ju ingen, det avgörs i riksdagen, och Stefan Löfven tydliggjorde även innan den sista presskonferensen att uteslutandet av V gällde de 73 punkterna som S, C, L och MP kommit överens om och inget annat.
Det blev tydligt att V kanske inte är det oppositionsparti de vill framstå som.
Att V skulle bli nonchalerade i utskotten vad gäller övriga frågor än dessa tror nog ingen, och när Sjöstedt förklarade att han kunde acceptera att V inte får något inflytande över budgeten men att han, ungefär, inte gillade tonen i den nya överenskommelsen så gick luften helt ur.
Det blev tydligt att V kanske inte är det oppositionsparti de vill framstå som.
På samma sätt som S skulle röra sig historiskt långt till höger om Löfven blir statsminister med den nya överenskommelsen, så skulle V nå samma botten om de tillät det.
Vänsterrörelser har arbetat länge, tillsammans och parallellt, för att skapa jämlikhet och för att minska klassklyftorna, där har S haft en betydande roll de senaste hundra åren.
När de nu hänger in kostymen och byter färg borde V ta tillfället i akt och stå fast vid sina principer, det har de mycket att vinna på om de vill vara tongivande i framtida val.
Det svar som Sjöstedt gav framstod som ett sätt att förhala ett kommande framsläpp av Löfven och den borgerliga agendan. Detta för att inte allt för mycket framstå som en svikare inför väljarna, men samtidigt inte ta rollen av den omtalade dörrmattan.
Jag hoppas att jag har fel och att Sjöstedts nja främst var ett sätt att visa att de inte är omöjliga. Men främst så hoppas att Sjöstedt fortsätter med den klang han inledde sin presskonferens med och låter liberalernas narrativ av skuld helt rinna av.
V måste fortsätta vara just vänster och säga nej till borgerlig människofientlig fördelningspolitik och stå upp för de ideologiska vänsterideal som S för länge sedan lämnat bakom sig, för vilka ska annars göra det?
Daniel Camerini är medlem i Vänsterpartiet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
