Fina tillväxtkurvor råder inte bot på väljarnas oro. Statsministern behöver ett mer inspirerande team.
Det var ingen överraskning att bostadsminister Mehmet Kaplan skulle tvingas lämna regeringen. Han har gång på gång visar prov på dåligt omdöme. Och att han ätit middag med den fascistiska våldsorganisationen Grå Vargarna är, som Fredrik Malm träffande påpekat, som om Åsa Romson firat midsommar med Svenska motståndsrörelsen.
Mer överraskande var att Stefan Löfven inte direkt tog chansen att ombilda regeringen. Det behövs.
När det här skrivs har Stefan Löfvens regering suttit i ett och ett halvt år. »Framtidspartiet« och de gröna har fått en hel del gjort, men regeringen inspirerar inte. Statsministern säger till Financial Times att det är surrealistiskt att väljarna inte förstår att allt går åt rätt håll, nu när svensk ekonomi går lika bra som en Tesla.
En får utgå ifrån att väljarna tagit Löfven på orden när han i valrörelsen varnade för att »något håller på att gå sönder« i Sverige. Det räcker inte med fina tillväxtkurvor för att rå på arbetslösheten, sjunkande skolresultat och den stora integrationsutmaningen.
Det är dags att tillsätta ett mer inspirerande team.
Tillsätt en migrationsminister. Det är orimligt att migrationsfrågan inte har ett eget statsråd, och ännu orimligare att en och samma person ska bära två av regeringens tyngsta portföljer samtidigt. 2016 är ett avgörande år för den globala migrationen. FN:s nya globala utvecklingsagenda innehåller för första gången konkreta mål för att »underlätta ordnad, säker, laglig och ansvarsfull migration«, och i samband med FN:s generalförsamling i höst hålls ett globalt toppmöte om flykting- och migrationsfrågorna.
EU håller i migrationsfrågan på att glida in i logistiskt kaos och värderingsmässig kollaps. Sverige behöver en migrationsminister som kan turnera i världens alla länder för att laga det globala skyddssystemet. Hur kompetent statsrådet än är går det rent fysiskt inte att vara justitieminister samtidigt.
En rejäl framtidsminister – eller ingen alls. Det är inget lätt uppdrag att vara framtidsminster. Framtidsfrågorna tenderar att ligga för långt fram i tiden – och därmed framstå som irrelevanta för samtiden. Eller så ligger de för nära i tiden – och då tycker andra statsråd att det är deras fråga. En framtidsminister behöver mer än ett litet kansli och ideellt arbetande analysgrupper. Eller så måste statsministern tydliggöra att alla statsråd ska jobba med framtidsfrågor, och ge Kristina Persson möjlighet att använda sin kompetens i regeringen på bättre sätt.
Nästa bostadsminister måste kunna något om bostadspolitik. Lösningen på bostadskrisen är ohyggligt komplex. Bostadsministern måste kunna en del om regler för utformning av hatthyllor, men också en del om riksintressen, naturreservat och skattesystemets utformning.
Mehmet Kaplan fick ägna alldeles för mycket tid åt att lära sig det mest grundläggande om varför bostäder byggs och inte byggs. Det har vi inte tid med. Statsministern borde satsa på någon som har erfarenhet från någon av de kommuner som faktiskt lyckas öka bostadsbyggandet. Där skjuter det upp moderna klimatsmarta kvarter med solfångare på taken.
Stefan Löfven må tycka att det är surrealistiskt, men det är sådant som ger människor hopp på riktigt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
