Öppna antagningsdörren för yrkeserfarna

Både produktion och profession vinner på att praktiska kunskaper uppvärderas och åter blir meriterande vid antagning till högre utbildning.

2011 genomförde den borgerliga regeringen, med utbildningsminister Jan Björklund (L) i spetsen två dåliga reformer:

• Gymnasiets yrkeslinjer gav inte längre automatisk högskolebehörighet.
• En dörr till högre utbildning för yrkeserfarna stängdes med avskaffandet av de så kallade 25:4-reglerna, där arbetserfarenhet gav meritpoäng för den som fyllt 25 och jobbat minst 4 år.
• Facit ser vi nu. Vi har i dag svår brist på utbildade i nästan alla yrken.

Arbetsgivarna som söker med ljus och lykta efter yrkesutbildade blev blåsta av högerideologerna bakom Regeringen Reinfeldt, som sänkte värdet på yrkesutbildningarna genom att öppna för anställning till lågpris från hela världen.

Dalande intresse för yrkesprogram handlar inte om att unga inte vill utbilda sig och arbeta

Sedan dess har ungdomars intresse för industrins alla yrken fallit som en sten, visar LO-ekonomen Torbjörn Hållö i en krönika i GP (13 augusti):

För 15 år sedan började 43 procent av eleverna en yrkesutbildning, i dag är det 30 procent. “Det betyder att cirka 10 000 färre elever påbörjar ett yrkesprogram nu jämfört med för 15 år sedan. Varje år.”

Men dalande intresse för yrkesprogram handlar inte om att unga inte vill utbilda sig och arbeta, utan om att Sveriges borgerliga regeringar och riksdagsmajoritet försämrat kvaliteten i yrkesutbildningen, som gav de unga budskapet: Ni behövs inte i produktionen, vi anställer för 13 000 kr i månaden istället!

Varken livet eller yrkeslivet är en rak linje från A till B. Det måste gå att tänka nytt, gå vidare. I samhället och via utbildningssystemet. Därför talas det så mycket om livslångt lärande, omställning i yrkeslivet, att bli »anställningsbar« alla arbetsår.

Även högre utbildning lider brist på yrkeserfarna från arbetslivet.

De borttagna 25:4-reglerna har “drastiskt minskat incitamentet för människor att fortsätta lära sig och utvecklas i sina yrkesliv eftersom deras tidigare erfarenheter inte längre värderas vid ansökan till nya utbildningar”, skriver Erik Hedlund, fil dr i pedagogik och docent i ledarskap vid Försvarshögskolan i SVD (9 augusti)

Alla yrken innehåller både teori och praktik, inget är 100 procent det ena eller det andra.

Att sätta “praktiskt kunnande och yrkeserfarenhet i skuggan av teoretiska skolkunskaper kan inte ses som ett sätt att uppmuntra livslångt lärande”, anser han och föreslår därför att antagningsregler och examenskrav till högre utbildning görs om:

• Tidigare utbildningar och yrkeserfarenheter bör räknas som meriterande vid ansökan till professionsutbildningar inom samma professionsområde.
• En forskningsinriktad uppsats ska inte vara enda vägen till examen. Då riskerar studenter som är “synnerligen lämpade för sina yrken” men inte bra på akademisk metod för uppsatsskrivning att misslyckas.

Förslagen behövs. Arbetslivet blir bättre när människor med olika ålder och bakgrund finns i alla yrken.

Av alla hälso- och sjukvårdsstudenter har bara 7 procent varit yrkesverksamma inom vård och omsorg, Högst andel har sjuksköterskeutbildningen med 13 procent. Nog borde det kunna bli några fler.

Därför utreddes nyligen möjligheterna att skapa fler vägar till vårdyrken  där tre myndigheter, föreslår några utbildningsupplägg, bättre anpassade till yrkesverksamma. De är väl värda att ta tillvara.

Att inte kunskaper man fått i jobbet räknas när människor vill vidareutbilda sig rimmar illa med tanken om livslångt lärande och omställning. Det gör även regeringens förhalande av rätten till omställningsstudiestöd som stoppat tusentals som vill utbilda sig.

Högre utbildning ska välkomna yrkeskunniga, inte stänga dörrarna. Ska det finnas tillräckligt många som vill vidareutbilda sig får gymnasieskolan inte först sortera bort dem.