ledare Bedrägerierna i hemtjänsten borde för länge sen ha fått kommunerna att bromsa utvecklingen med fri etablering av företag, där medborgarna saknar insyn och kontroll. När ska de vakna upp ur sin dröm? 

En bil står diskret parkerad utanför en fastighet i Södertälje. Det är tidig morgon. Snart ska en razzia äga rum, som blir upptakten till avslöjandet av ett av de största bedrägeribrotten mot välfärden i Sverige.
Med hjälp av hemliga avlyssningar, spaningar med dold kamera, med mera, gjordes ett antal gripanden som bland annat resulterade i 35 väckta åtal.
Året var 2013. Med rubriker om »klanmentalitet« och »maffiastrukturer« skildras det första uppmärksammade fallet av kriminalitet i hemtjänsten där såväl omsorgsbehövande som anställda och ägare varit involverade. Kommunen hade systematiskt lurats på miljontals kronor.

Boken avslöjar en deprimerande brist på engagemang hos ansvariga för hur skattekronorna till äldre personers behov används.

Finalen kommer först flera år, hundratals rättegångsdagar och 27 000 förundersökningssidor senare. Dokumentet innehåller det mesta av ingredienserna till en deckare och utgör upptakten till boken Hemtjänstmaffian (Atlas), skriven av journalisterna Mira Klingberg Hjort och Karl Martinsson.
Men här handlar det inte om en kriminalroman, utan om oförfalskad verklighet. Med start i Södertälje har de kartlagt och dokumenterat fusket – och de förödande effekterna, inte minst för tilltron till systemet.
En verklighet som absolut inte borde platsa i en demokrati med ambitionen att vårda sin tillit och vara fritt från korruption. Men som åtta år senare fortfarande är en realitet. De 24 domar som avkunnades i Södertäljehärvan är enda gången hemtjänstföretagare fällts juridiskt. De 66 företag som under samma period konstaterats fuska och fått lämna en kommun har ofta kunnat fortsätta i en annan kommun.

För Södertälje blev det ett kostsamt uppvaknande ur en naiv tilltro till valfrihetens välsignelser. Bort försvann såväl anhöriganställningar som den lag om valfrihet, LOV, som gjort upplägget möjligt.
Den stora kostnadsökningen handlade inte i första hand om att betala för »dolda behov« som kommunen först trodde, utan om hemtjänstbehov som bara existerade på pappret.
Som dåvarande chefredaktör på Kommunalarbetaren var jag publicistiskt ansvarig för tidningens tidigaste avslöjanden av hemtjänstfusket och minns min häpenhet inför omfattningen i en enda kommun. Hur hamnade vi här?
Förklaringen finns i en borgerlig dröm om mer marknad i vården, som ledde till en nyliberal revolution.

  • Med hjälp av LOV från 2009 kom företagandet och vinstdriften på allvar in i välfärden.
  • Med löften om billigare och bättre köpte kommunerna upplägget med »kundval«. Den så kallade beställar-utförarmodellen med fri etablering infördes.
  • Tillsammans med företagen kom sekretessen, som även hindrade att information om fuskande företag kunde delas mellan kommuner.
  • Till detta kom världens mest tillåtande lag om arbetskraftsinvandring.

Resultatet blev en modell där det är möjligt att göra en allians mellan brukare, anställda och ägare för att kunna lura kommunen på pengar.
Men vinnarna är i huvudsak ägarna. Anställda berättar i boken hur de arbetat hundratals timmar övertid utan kompensation, andra har tvingats betala tillbaks stora delar av lönen för att inte förlora jobb och uppehållstillstånd. Omsorgsbehövande har bedragits på beslutade timmar.
Skenanställningar, brott mot arbetstidslagen, manipulation av tidsredovisning och olagliga anhöriganställningar ingår i upplägget där kontrollerna ofta varit få och för små.

Begreppet maffia definierar författarna som »ett kluster av företag med liknande struktur som både hjälper och konkurrerar med varandra, där personal och chefer vandrar mellan företagen, där vissa företag i perioder har ägt några av de andra och där både anställda och chefer ofta är bekanta eller släkt«.

Utvecklingen har varit extrem. Ändå hamnar missförhållanden i privat driven hemtjänst ofta under radarn.

Myndigheter som ska kolla företagen har varken resurser eller verktyg att klara uppdraget. Företag som till slut stoppas kan enkelt använda sig av ett vilande bolag och poppa upp igen med samma ägare.
Det häpnadsväckande är att även när fakta läggs på bordet väljer många kommuner ändå att blunda och låta verksamheten fortsätta.
Därför kunde oegentligheter i skandalföretaget Enklare Vardag AB, vars fusk kommit fram redan 2014, pågå i ett antal kommuner ända till 2020 innan IVO, inspektionsmyndigheten för vård och omsorg, till slut slog spiken i kistan och förbjöd företaget att bedriva hemtjänstverksamhet. Detta i hög grad efter den granskning som tidningarna Kommunalarbetaren och Arbetet gjort.

Men: Ingen inblandad kommun har ännu polisanmält företaget trots det fusk som avslöjades i Kommunalarbetarens och Arbetets granskning. Pengarna som kommunerna lurats på kommer därmed inte att betalas tillbaka.  »Miljonvinster och utdelningar stannar i ägarnas fickor eller i andra företag i koncernen«, konstaterar de båda författarna.

Boken avslöjar en deprimerande brist på engagemang hos ansvariga för hur skattekronorna till äldre personers behov används. Undantag finns, exempelvis i Norrköping, som dragit just de lärdomar från Södertälje som fler kommuner borde göra.
Även om de fortfarande har kvar sin privata hemtjänst.
Under de åtta år som gått sen uppvaknandet i Södertälje har kundvalen inte försvunnit från kommunerna, tvärtom. Ett antal kommuner är till och med i färd med att helt avskaffa all kommunal hemtjänst för att slippa de bättre villkor och högre kostnader för lön och pension som kommunens anställda har. Därmed tillåts bedrägerikarusellen med sina höga samhällskostnader att fortsätta.
Det är bara att leka med tanken:
Om fler kommuner gjort som Södertälje och sagt nej till LOV i hemtjänsten hade ett antal kontroller inte behövt göras, ett antal miljoner skattekronor hade kunnat gå till något mera samhällsnyttigt, ett antal myndighetstimmar hade kunnat sparas in och framförallt: Vi medborgare hade via offentlighetsprincipen haft den insyn i löner, arbetsvillkor och anställda som lagen i dag hindrar oss att få i den privata verksamheten.
Hallå alla kommuner! Än är det inte tvingande lag att göra vinst på gamlas behov av hemtjänst och omsorg. Nästa år är det val!

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena