Orimligt förslag om migration

ledare Regeringens nya migrationspolitik ska vara långsiktigt hållbar, human, rättssäker och effektiv. Frågan är hur hållbart det är att pröva skyddsskäl år efter år. Effektivt är det inte. Och knappast humant.

Så har det kommit ett steg närmare. Tillfälliga uppehållstillstånd blir regel i den nya migrationspolitiken som Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu skickar till lagrådet.

Människor som får skydd i Sverige kommer inte att få fast mark under fötterna, utan måste tillbringa sina första avgörande år i Sverige med tillstånd som är tidsbegränsade. De som får flyktingstatus får ett tillstånd som räcker i tre år. De allra flesta, de som klassas som alternativt skyddsbehövande, som de som söker skydd undan krig som det i Syrien, får ett tillstånd som gäller i bara tretton månader. Efter tretton månader ska rätten att få leva i Sverige prövas på nytt. Det tillfälliga uppehållstillståndet kommer bara att kunna förnyas på två år i taget.

Alla vet att tillfälliga uppehållstillstånd är förödande för integrationen.

Det är visserligen så att Migrationsverket har möjlighet att göra en förenklad prövning när det tillfälliga uppehållstillståndet löper ut. Men till skillnad från i till exempel Tyskland där tillfälliga tillstånd förlängs automatiskt om inget dramatiskt har inträffat i hemlandet, ska skyddsskälen prövas igen och igen. Trygghet ska bytas ut till osäkerhet och skräck. Vartannat år. För alla: barn som kommit hit ensamma, barnfamiljer, regnbågspar. Det blir den nya verkligheten i klassrummen, i fotbollslagen och på arbetsplatserna. Klasskompisen, lagkompisen, arbetskompisen är tillfällig besökare, inte en permanent del av sitt liv och sitt sammanhang i Sverige.

Att tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregel är en stor förändring, att skyddsbehövande får permanenta uppehållstillstånd har varit huvudregeln sedan 1984.

Alla vet att tillfälliga uppehållstillstånd är förödande för integrationen. Att inte veta om man kommer att få stanna, att inte kunna lita på att man kommer att kunna bygga ett liv i Sverige kommer att ligga som en förlamande våt filt över nyanlända. Tillfälliga tillstånd tar fokus från SFI-lektionerna. Tillfälliga tillstånd gör det svårt att fatta långsiktiga beslut. Inte minst när det gäller utbildningsvägar och yrkesval.

Tillfälliga tillstånd försvårar integrationen. Ändå kommer den nya lagstiftningen att ställa krav på lyckad integration för att människor ska kunna få permanenta uppehållstillstånd.

Kravet för att få andas ut och vara trygg kommer enligt den nya lagstiftningen vara både att den sökande kan försörja sig själv och ha kunskaper i svenska. Dessutom kommer det att ställas krav på att ha tillräckligt många rätt på ett samhällskunskapsprov.

Miljöpartiet insåg redan i höstas att den nya lagstiftningen skulle få orimliga, humanitära konsekvenser. Därför såg de till att regeringen skickade ut inte bara den parlamentariska kommitténs förslag, utan också ett antal kompletterande förslag på remiss. Ett av dessa var att införa en humanitär skyddsgrund. Detta finns nu med i regeringens förslag. Det handlar om en liten ventil av mänsklighet. Om det finns särskilt ömmande skäl, som att en person har etablerat sig på arbetsmarknaden, försörjer sig själv och sin familj, ska ett tillfälligt uppehållstillstånd kunna förlängas. Den humanitära skyddsgrunden gäller alltså inte den som inte har fått något uppehållstillstånd. Och den gäller inte för människor som vistas i Sverige utan tillstånd, för papperslösa finns ingen nåd att få.

Målet med regeringens nya migrationspolitik är att den ska vara långsiktigt hållbar, human, rättssäker och effektiv. Frågan är hur hållbart det är att pröva människors skyddsskäl igen och igen, år efter år. Effektivt är det inte. Och knappast humant.