Osmakligt av Expressen att rekrytera Hanif Bali

Den unga arga kvinnan i tidningsspalterna har kanske spelat ut sin roll. Nu är det de arga högertrollen som får göra hundgörat. 

I ett av de senaste avsnitten av “En varg söker sin pod” diskuterar författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli och serietecknaren Liv Strömquist fenomenet unga, kaxiga tjejer på kultursidor. Deras “tes” är att oerfarna tjejer sätts på en viss typ av jobb där de främst får skriva flippade texter vars syfte är att skapa starka reaktioner, vilket enligt poddmakarna är lite av ett hundgöra.

De nyanserade och mer “värdiga” reportagen sätts ofta på de rutinerade skribenterna, dels för att de gärna slipper använda de unga tjejernas höga tonläge, men också för att de ofta inte behärskar det. Det finns en trotsig eld i den unga kvinnan som ofta släcks med tiden och enligt Caroline och Liv är redaktörer ofta snabba med att kapitalisera på denna eld. 

Jag ser dollartecknena rulla framför ögonen på Dahlberg 

Jag kände mig träffad av deras prata eftersom min väg in i journalistiken till stor del byggt på att skriva opinionstexter, ofta personliga sådana, inte sällan kaxiga och raljerande. För mig har detta inte känts som ett hundgöra utan något jag gör för att jag tycker det är kul och meningsfullt. Men de äldre podd-kvinnorna som levt i medieklimatet flera decennier längre än jag fick mig till viss del att ifrågasätta detta.

Kanske är det så att jag tycker det är kul och meningsfullt för att jag uppmuntras skriva just sådana texter? För att det är de som blir mest lästa och omtalade? 

Oavsett kom jag att tänka på den kaxiga tjejen på kultursidan när jag såg att Expressen rekryterat den före detta M-ledamoten Hanif Bali som kolumnist. Varannan vecka ska han skriva kolumner på tidningens ledarsida, och i en intervju säger han att han vill skriva om ämnen där “politiken i dag styrs blint av ideologi och inte av fakta”.

Som exempel ger han politik på områden som narkotika, energi och migration. Anna Dahlberg, som är politisk redaktör på tidningen, kallar i samma intervju Bali för “en av vår tids mest spännande röster” och säger att hon är nöjd med värvningen. Exakt vad med Balis misogyna röst det är som gör den så spännande utvecklar hon inte. Men min gissning är att det handlar om de hutlösa mängder klick hon hoppas texterna ska generera. 

Jag ser dollartecknena rulla framför ögonen på Dahlberg och jag blir lite äcklad. Det är som att värvningen i sig osar av den ideologiskt tomma politik Bali själv förespråkar: Beslut tagna utifrån fakta (Balis texter kommer sälja). Beslut fattade utan ideologisk grund (Expressen beskriver sig själva som en liberal tidning men har nu valt att rekrytera en man som byggt sitt namn på vulgär retorik och som organiserat en armé av högertroll som bedriver häxjakt på muslimer). 

Bali är rimligtvis medveten om att han, likt den unga arga tjejen, blir utnyttjad av redaktionen. Att han aldrig skulle bli rekryterad av Expressen för att skriva nyanserade reportage, det finns betydligt mer kompetenta personer för den typen av texter. De vill ha hans ociviliserade gapande, hans trotsiga, osläckbara eld.

Det gör inte att jag tycker synd om honom. Men det gör att jag undrar om Caroline och Liv inte var lite sena på bollen i sin spaning om arga tjejer ändå. Bali-värvningen pekar på att vi eventuellt spelat ut vår roll och att det är de manliga högerstollarna som får ta över hundgörat.