Politikerna har inget svar på hur problemen ska lösas.
Det blir allt tydligare att den hårda kriminalpolitik som just nu präglar den svenska politiken har enorma brister.
En av dem är platsbristen på svenska fängelser. Fler som döms och längre fängelsestraff gör att kriminalvården går på knäna, och i gårdagens DN varnade myndigheten för att detta är på väg att få svåra konsekvenser.
En viktig faktor är att internerna i allt högre grad placeras två och två i cellerna. För ett år sedan, inför sommaren, berättade anstaltschefen på Hall, Johan Molinder, att de intagna sedan en dryg månad tillbaka tvingades del rum med en medfånge. Han varnade riskerna. Det är trångt och trängsel leder till irritation och sämre mående, som i sin tur leder till hot och våld.
I går sade Kriminalvårdens säkerhetsdirektör Kenneth Holm i DN att:
– Vi har under ett antal år haft ett allvarligt och ansträngt läge och det är kopplat till den överbeläggning som vi har. Sedan har vi också fått in ganska många klienter med koppling till den organiserade brottsligheten. Den här kombinationen har gjort att personalen inte har de bästa förutsättningarna att jobba och att vi ser ökat hot och våld.
Vid sex tillfällen 2024 ledde våldet på anstalterna till att intagna fick uppsöka sjukhus.
Någon invänder kanske att detta trots allt är människor som begått brott. Varför ska man dalta med deras välmående?
Den planerade ökningen av antalet årsarbetskrafter motsvarar inte alls den beräknade ökningen av antalet intagna
Det finns två enkla svar på den frågan. Det första handlar om personalen. De som arbetar på anstalterna har rätt till en säker och fungerande arbetsmiljö. I en rapport från fackförbundet ST förra året angav en tredjedel av de anställda att de hade blivit utsatta för hot eller våld under det föregående året. Det finns massor av fall där personal fått föras till sjukhus. Allt talar för att det kommer att bli fler om utvecklingen fortsätter.
Det andra svaret är att kriminalvården inte bara handlar om straff, det handlar också om rehabilitering och om att hindra att de som dömts för brott inte återfaller i brottslighet. Som läget och framtidsutsikterna ser ut nu kommer det bara handla om förvaring.
Något som även Kriminalvården tycks bekräfta. Under 2023 beslutade myndighetens generaldirektör att myndighetens högst prioriterade mål under de kommande åren måste vara att se till att alla dömda ryms på fängelserna. I tidningen Tidskrift för kriminalvård konstaterar chefredaktören Tomas Ekbom att detta i praktiken betyder att man går ifrån målet att rehabilitera de intagna. Risken för återfall ökar.
Han skriver också att det ökade antalet intagna borde kräva en lika stor ökning av antalet anställda. Men den planerade ökningen av antalet årsarbetskrafter motsvarar inte alls den beräknade ökningen av antalet intagna.
”Det betyder att man måste sänka bemanningen på anstalt med cirka 30 procent” konstaterar Ekbom.
Detta håller förstås inte, och det borde ansvariga politiker ha insett för länge sedan. Det saknas inte heller internationella erfarenheter som kunde berättat för de ansvariga, främst Tidöpartierna, att det skulle bli så här. I exempelvis Storbritannien har problemet var akut under många år.
Det är dags att riksdagen vänder skutan. Det är förstås nödvändigt att bygga fler fängelser, men det kommer inte räcka till. Tomas Ekbom nämner utökad möjlighet till fotboja som ett exempel på något kan göras, och kritiserar planerna på att ta bort den villkorliga frigivningen.
Ytterst handlar det om hela kriminalpolitikens inriktning. En debatt som totalt fokuserar på hårdare straff kommer inte lösa problemet.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
