Tänk er en finansminister som hänvisar till ”forskningen” och lägger om sitt partis politik i syfte att fixa sysselsättningen. Två raka valsegrar följer och finansministern blir Sveriges mest populäre politiker. En hel mediekår bugar när kejsaren håller hov med kurvor och diagram.
Dagarna går, den höga arbetslösheten består – liksom finansministerns gloria. Men så kommer ett TT-telegram. Finansministern har en bekännelse om ett teoribygge som mötte verkligheten – och som inte fungerade.
Teorin medförde en chockhöjning av avgifterna till a-kassan, som i allmänhet hade legat kring 60 kronor i månaden efter skatteavdrag. Avgiften steg till 410 kronor för en hotellstäderska, medan en akademikers avgift stannade vid 90 kronor.
Enligt teorin skulle fackförbunden nu börja begränsa sina lönekrav! Men som det sakliga TT-telegrammet framhåller: Teoribygget har ”dömts ut av de flesta ekonomer”. Inte ens regeringen har lyckats påvisa en effekt på lönerna i verkligheten, när teorin väl lämnade finansministerns ritbord. I en rapport från 2011 konstaterade Finansdepartementet att ”fördelarna tas ut av nackdelarna och effekten blir noll”.
Ett löfte när valet vanns 2006 var att ”arbetslöshetens skyddsnät måste förstärkas”. Men teoribygget kring avgifterna kombinerades med en försämring för de som stannade i a-kassan. En kommunalare som blev arbetslös fick 637 kronor mindre i månaden. Teorin även här? Att pressa ned reservationslönen – den lägsta lön som du kan acceptera att arbeta för.
Teorin i praktiken: Din försäkring vid arbetslöshet blev betydligt dyrare – och betydligt sämre.
Effekterna av detta intellektuella haveri är välkända. Runt en halv miljon medborgare har lämnat a-kassan, som är i fortsatt europeisk strykklass. Inte ens var tionde löntagare får 80 procent av lönen vid arbetslöshet. Var tredje medborgare på arbetsmarknaden står helt utan inkomstrelaterat skydd. Utbetalningen av socialbidrag (ekonomiskt bistånd) ökar, fler kommuner avslår ansökningar om försörjningsstöd. De fattigaste blir allt fattigare.
Teorin om att arbetslösa, sjuka och lata skulle ta sina sängar och marschera från utanförskap till låglönejobb har krossats mot verkligheten. Men finansministerns teoribyggen är dessvärre lika katastrofala på överstatlig nivå.
I EU har finansministern stöttat Angela Merkels omvända bilkörning: Bromsa i uppförsbackar. Men EU:s åtstramningsdiet kritiseras inte bara av ekonomer i tungviktsklass som Paul Krugman, Larry Summers och Martin Wolf. Även IMF, med Christine Lagarde i spetsen, ifrågasätter nu svältkuren.
Kvar står en överskattad finansminister med tunn hästsvans. Han säger till TT att en uppgörelse med facket om yrkesintroduktion är viktigare än ”att ha kvar den där avgiften”.
För människors vars liv har slagits i spillror på vägen mellan arbetslöshet, havererad a-kassa och socialkontor handlar det om mer än ”den där avgiften”.
Finansministern heter Borg och hans teorier fungerar varken på svenska gator eller europeiska torg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
