En folkrättsvidrig ockupation får aldrig accepteras. Sverige kan bidra till att västsaharierna får sin rätt till självbestämmande, skriver Mai Greitz och Peter Varga från Internationella Juristkommissionen och Julia Finér från Emmaus.
Den 23 januari hålls en civil rättegång mot västsaharier som suttit fängslade sedan de greps under en fredlig demonstration i ockuperade Västsahara för sex år sedan. De åtalade har tidigare dömts till livstidsstraff i en militärdomstol, grundat på yttranden som kommit fram under tortyr.
Sverige måste agera för att mänskliga rättigheter ska respekteras och för att Marockos mer än 40 år långa ockupation av Västsahara får ett slut.
Marocko ockuperar sitt grannland Västsahara i strid med beslut från FN och Internationella domstolen i Haag. Strax innan jul fastställde även EU–domstolen att Västsahara inte tillhör Marocko. Verkligheten för västsaharier i det ockuperade området präglas av förtryck och systematiska brott mot mänskliga rättigheter.
I oktober 2010 samlades västsahariska familjer till en fredlig protest för att kräva sina grundläggande mänskliga, sociala och ekonomiska rättigheter. De satte upp tält på en plats som heter Gdeim Izik några mil utanför den västsahariska huvudstaden El Aàiun, och bildade ett tältläger som snabbt växte då tusentals västsaharier slöt upp.
En del menar att protestlägret i ockuperade Västsahara var startskottet för den så kallade Arabiska våren.
Marockanska myndigheter svarade med att omringa lägret med militärfordon och helikoptrar, sätta upp check-points och stoppa införseln av mat. Den 24 oktober öppnade den marockanska militären eld mot ett fordon lastat med livsmedel, och en 14-årig västsaharisk pojke sköts till döds.
Två veckor senare, den 8 november, valde myndigheterna att med våld demontera lägret: de gick till attack och satte tält i brand. Vittnen uppger att militären använt sig av skarpa skott, gummikulor, vattenkanoner, tårgas, batonger och stenar gentemot demonstranterna. Detta ledde till sammandrabbningar som slutade i skador och död på båda sidor.
Under det fredliga protestlägret tilläts inte media, människorättsorganisationer eller politiker komma i närheten av platsen. Marockanska myndigheter försökte stoppa information om vad som pågick från att nå ut till omvärlden.
Hundratals västsaharier arresterades under och efter den våldsamma attacken på protestlägret. 24 personer dömdes till långa eller livstids fängelsestraff i en grovt orättvis rättegång i en militärdomstol. Att de enda bevis som fanns var uttalanden som hade gjorts under tortyr ignorerades av domstolen. Det är ett brott mot internationell rätt att döma civila i en militärdomstol och påtryckningar har skett för att få till stånd en civil rättegång.
För första gången har FN:s kommitté mot tortyr den 12 december krävt ansvar av Marocko för brott som begåtts mot västsaharier. Till följd av en anmälan som lämnades in för Naâma Asfari, en av de 24 som dömdes i militärdomstolen, så har kommittén beslutat att Marocko ska genomföra en grundlig och opartisk utredning på flera punkter gällande tortyr.
Trots att det kommer hållas en civil rättegång finns inga garantier för att den kommer bli rättvis. Vi uppmanar regeringen att se till att denna process följs noga. Omvärlden kan inte längre blunda för de grova brott mot mänskliga rättigheter som Marocko är ansvarig för.
Sverige kan bidra till en förändring och bör aktivt verka för att västsaharierna ska få sin rätt till självbestämmande. En brutal och folkrättsvidrig ockupation får aldrig accepteras.
Mai Greitz och Peter Varga, ordförande Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen
Julia Finér, talesperson Emmaus Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
