Övervakning på vems villkor?

Stängsel och övervakning för att skydda friheten? EU:s ledare begränsar grundläggande demokratiska rättigheter med Europas murar.

Miljontals människor runt om i världen samlades förra helgen i en gemensam manifestation efter de två terrorattentaten i den franska huvudstaden. De samlades för att stå upp för grundläggande demokratiska värden som yttrande- och religionsfrihet. För att visa sin avsky för terrorn.

När yttrandefrihet och religionsfrihet hotas krävs kraftfulla svar i demokratiska och öppna samhällen – och som alla demonstranter och tidningsläsare har visat. Men, tyvärr kommer nu också förslag och politiska reaktioner som bär på andra budskap.

I stället för frihet talas det om medborgares och nationers säkerhet. Men tidigare terrorattentat har visat ett en sådan debatt många gånger innebär lagstiftning som trots stora ord inskränker friheter och ökat övervakningen.

Så även nu.

Efter de fasansfulla dåden i Frankrike har EU:s inrikesministrar kommit överens om att EU:s yttre gränser och passövergångar mellan länder i Schengens ska förstärkas. I praktiken innebär det att två fasansfulla dåd används som ursäkt för att göra det svårare för människor på flykt att ta sig in i Europa.

Samtidigt passar inrikesministrarna på för att försöka få igenom en lagstiftning som ska samla in samtliga flygresenärers uppgifter – inklusive var och med vem de reser samt kost. Det trots att förslaget redan har avfärdats i Europaparlamentet eftersom det ansågs bryta mot grundläggande fri- och rättigheter.

Gränserna för människors integritet flyttas medan människor fortfarande befinner sig i en känsla av kris. Särskilt allvarligt blir det när vi betänker vilka övervakningen särskilt kommer att drabba.

För nej, det är i första fall inte gruppen laktosintoleranta som kommer att bevakas närmare. Med rådande logik är det snarare personer som Alisiv Ceran som kommer att misstänkliggöras och rapporteras. Han var en ung student som var på väg till en tenta. Men i stället kom han att misstänktas vara terrorist och jagades av polis genom hela Köpenhamn.

Det är på sin plats att fråga vem ökad övervakning är till för?

Vad som samtidigt är smärtsamt och påtagligt är att den så kallade säkerhetspolitik som förts av Sverige och EU inte bara handlar om att skydda medlemsländerna från terrorattentat. Det är inte en politik som endast syftar till att stänga terrorister ute.

Att stärka EU:s yttre gränser handlar om att stänga människor ute. Människor som hotats till livet av krig, fundamentalister, diktatorer eller fattigdom. Människor som inte sällan under sin resa riskerar livet för möjligheten för ett liv fritt från övergrepp, våld och hot.

På bekostnad av dem som flytt med drömmen om trygghet och frihet sker de åtgärder som ska ”säkra” EU:s medborgare. Till dem är EU:s svar murar, taggtråd, elstängsel och beväpnade vakter som ska hindra människor från att komma in. Så ser också EU:s kamp mot terror och för mänskliga rättigheter ut i dag.

För att värna värden som yttrandefrihet och religionsfrihet – som attentatet på redaktionen, gisslandramat i kosherbutiken och de följande dagarnas sabotage mot moskéer visar hotas – krävs stora ansträngningar som visar att dessa principer hyllas i handling runt om i Europa.

Vi behöver förslag som är mer i stil med de initiativ kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) har tagit. Precis innan händelserna i Paris utlovade hon en nationell strategi mot islamofobi och nu i veckan träffade hon företrädare för judiska organisationer för att diskutera hotbilden.

Låt inte ett attentat mot en satirtidskrift användas som ett argument för att öka övervakningen och minska människors frihet. Snacka om att det vore ett riktigt dåligt skämt.