Oviss framtid för Kroatien

Valresultatet visar på dött lopp mellan höger och vänster. Nu måste partierna visa samarbetsvilja och ta ansvar för landets framtid.

Under måndagen utropade sig det konservativa oppositionspartiet HDZ till segrare i söndagens parlamentsval i Kroatien.

Men med rösterna räknade, är det allt annat än ett enkelt läge för landet.

Det är inte heller helt olikt det politiska läget som Sverige hamnade i för drygt ett år sedan, där man sedan valdagen tampats med utsträckta händer som ingen tar.

Med rösträkningen avklarad står det egentligen bara klart att det är dött lopp mellan höger och vänster, med endast fyra parlamentsplatser som skiljer ”vinnande” HDZ och det sittande socialdemokratiska regeringspartiet SDP åt. En koalitionsregering är inte önskad av partierna själva, men det kommer vara nödvändigt att bilda regering med något eller några mindre partier.

Oavsett hur låst läget är direkt efter valet måste HDZ och SDP snart visa samarbetsvilja och ansvarstagande för landets framtid, om inte valresultatet ska skapa inrikespolitiskt stiltje.

SDP står i kontrast till högerpartiet HDZ, vars partiledare Tomislav Karamarkos exempelvis försökt vinna väljare med sin kritik av flyktingpolitiken. Ett område där nuvarande premiärminister Zoran Milanović, visade handlingskraft i september och förberedde Kroatien för att kunna fungera som transitland när Ungern stängde sina gränser.

Flyktingfrågan spåddes bli den stora vattendelaren i valet, men blev det inte. Den svaga ekonomin, den höga arbetslösheten på 16 procent (över 40 procent ungdomsarbetslöshet) och den ökande migrationen av välutbildade, unga kroater, som dränerar landet, har varit större frågor.

Det betyder inte att flyktingfrågan är betydelselös. Det betyder bara att så länge Kroatien håller sig till att vara transitland, kommer frågan inte vara överordnad andra politiska frågor.

För liksom i Sverige är de största partierna i Kroatien alltför lika varandra, men drar sig ändå för att samarbeta. Något som ger utrymme för mindre partier att snabbt växa och få reellt inflytande i politiken och i praktiken. I Kroatien heter partiet Most (”Bron” på svenska), som efter söndagens val är landets tredje största parti, trots att det bara funnits sedan 2012.

Uppstickar- och missnöjespartiet Most:s framgång kan vara den knuff HDZ och SDP behöver för att sondera samarbetsterrängen. Om inte med varandra, så med övriga mindre partier som väntar på att bjudas in till samarbete.

Most vet att värdera en teoretisk vågmästarroll, och ställer ultimatum på de större partierna. Det anses bara vara möjligt att stötta en regeringsbildare som reformerar landet i rätt ekonomisk riktning, tar statsskulden på allvar och förbättrar villkoren för företag och näringsliv. Most:s partiledare Bozo Petrov har sagt att varje reform ska ha deadlines som, om de inte uppnås, kommer att följas av misstroendevotum i parlamentet.

I Sverige vet vi att partier som försöker hota sig till samarbete varken kan tas på allvar eller avfärdas helt. SDP och HDZ måste helt enkelt hitta en strategi gentemot Most.