Oviss framtid med Merkel

Sverige behandlar Angela Merkel som den nya världsledare hon är. Men en framtid med den tyska förbundskanslern vid rodret är inte nödvändigtvis ljus.

Att Sverige är ett mycket litet land långt ute i sidlinjen av världspolitiken blir sällan så tydligt som när utländska storspelare bemödar sig ett artighetsbesök.

Och att Angela Merkel gått från att »bara« vara Tysklands förbundskansler till en centralgestalt i världspolitiken var smärtsamt uppenbart när hon besökte huvudstaden i tisdags förra veckan för ett möte med Stefan Löfven.

Expressen rapporterade upphetsat om Merkels alldeles egna »Air Force One.«. Ett »superplan« med missilförsvar och egen, hör å häpna, egen dusch! DN bjöd på detaljerad information om dagsplanen (mitt på dagen var det dags för lunch). Och när ryktet gick att Merkel rullade genom staden släppte formligen sprang folk ut från caféerna att få en glimt av dignitären.

Inte så konstigt, kanske. Efter två veckor med Trump och ett Brexit i antågande kan man tryggt konstatera att hon är den fria världens nya frontfigur. Både som EU:s inofficiella ledargestalt med massivt inflytande över allt som beslutas i Bryssel, som en av få som fortfarande står upp för asylrätten och som förbundskansler för en av världens största ekonomier.

Men frågan är om det är så mycket hurra för. För det finns skäl oroa sig över att världens liberaldemokratiska ordning nu ligger i händerna på Angela Merkel.

Inte minst på grund av den den utpräglat tyska synen på hur en ekonomi ska hanteras som hon företräder: ordoliberalismen. En ekonomisk ideologi med en otroligt fyrkantig syn på ekonomisk stabilitet zu jedem preis. Och visst är den logisk för ett land som upplevt vad ekonomisk instabilitet kan leda till, men det huvudsakliga receptet, budgetbalans, har när det påtvingats resten av Europa lett till en hel del elände. Resultatet går att spåra till drakoniska sparåtgärder i Grekland och Spanien såväl som till det bekanta malandet om »krona för krona« som är en av de stora anledningarna till att Sverige trots otroligt goda statsfinanser inte vågar ta lån för att investera i infrastruktur.

Mer av Merkel riskerar att leda till mer av denna stelbenta syn på ekonomi.

Mer av Merkel riskerar att leda till mer av denna stelbenta syn på ekonomi. För även om hon är för ett starkt EU är det ett starkt EU som tänker på samma sätt som Tyskland hon har i åtanke.

Samma sak gäller ledarstilen. Hon har i det tyska politiska klimatet gynnas av att iaktta stor försiktighet och eftertanke som ledstjärna. Dygder i vissa lägen, men precis som med ordoliberalismen inte ett recept för varje tillfälle.

I våra nya tider av vacklande demokratier och skriande högerpopulism krävs det att den fria världens ledare är en tydlig stämma för anständighet och rimlighet. En som är politiskt stark nog att förändra och reformera EU så att Europas länder kommer närmare varandra, inte längre ifrån. Och kanske framförallt, en som USA fram tills för två veckor sedan förstår sitt uppdrag i världen som större än bara det egna landets.

Hennes hanterande av flyktingkrisen och hennes barska tongångar mot Trump antyder att Merkel kan växa in i denna roll. Men hon har en bra bit dit.