I dag inleds klimatmötet i Cancún, Mexiko. Efter fiaskot i Köpenhamn är förväntningarna körda i botten. För även under den sista nattmanglingen levde drömmen. Ett globalt och juridiskt bindande avtal om utsläppsbegränsningar var inom räckhåll. Tiden var mogen, president Obama anlände och togs emot som en frälsare.
Men drömmen krossades mot en ny geopolitisk verklighet där bromsblocket stavas Kina, i alla fall enligt Mark Lynas uppmärksammade artikel i The Guardian. De slutkörda regeringschefernas misslyckande symboliseras av en belönad bild som verkligen säger mer än tusen ord.
Grundfrågan, planetens oroväckande tillstånd, toppar inte längre den politiska dagordningen. Men jorden blev likväl 0,7°C varmare under nittonhundratalet. Glaciärer smälter. Minst 279 djur och växtarter har redan flyttat närmare polerna för att kunna överleva. Antalet orkaner (kategori 4 och 5) har nästan fördubblats de senaste 30 åren.
Mötet i Mexiko kommer inte att leda till det där juridiskt bindande, globala avtalet. Sessionerna fungerar främst som en förberedelse inför nästa års klimatmöte, COP 17 i Sydafrika. I det tysta kan vi hoppas på framsteg vad gäller kampen mot avskogning samt överföring av finansiella resurser och teknologi till mindre utvecklade länder.
I likhet med finanskrisen borde klimathotet bidra till att en stukad europeisk socialdemokrati flyttar fram positionerna. När kapitalismen misslyckas kapitalt bör röststödet öka, samtidigt som de ideologiska positionerna slipas och flyttas fram. Den brittiska akademikern och ekonomen Nicholas Stern kallar till exempel utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser för ”det största marknadsmisslyckandet som världen har sett”. Paul Krugman skriver en lång essä med intressanta förslag om hur den gröna ekonomin kan byggas. Will Hutton skriver en ny bok som spås bli ett nytt manifest för Storbritanniens progressiva, som redan har börjat göra upp med de senaste decenniernas övertro på marknaden.
I Sverige bör det finnas ett ekonomiskt och ekologiskt debattutrymme till vänster om Anders Borgs föreställning om att det enda som betyder något är ramverk, budgetlagen och skattesänkningar. Och regeringen lyssnar inte på Nicholas Stern, utan agerade bromskloss när tongivande EU-länder ville öka klimatambitionerna. Att regeringskansliet har statsråd och statssekreterare med tung LRF-bakgrund blev övertydligt när skatten på handelsgödsel avskaffades. Idén om en kilometerskatt, som redan finns i flera EU-länder, och höjd bensinskatt avfärdades snabbt av regeringen Reinfeldt.
Oppositionen är dock bäst på att vara emot, och presenterar få egna förslag. Inom S förs framtidsdebatten om ekonomiska och ekologiska frågor i form av pajkastning på DN:s debattsida. Med en regering som inte inser att vårt sätt att leva måste förändras, hade det varit önskvärt med en starkare opposition som orkar göra en syntes av Östros nödvändiga betoning av tillväxt, näringspolitik, ekonomiska fundamenta – och Sommestads gröna perspektiv.
Inte minst för kommande generationers skull.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
