Alla valrörelser är olika, och olika länder har olika politiska system och traditioner. Därför är det alltid vanskligt att jämföra. Men det är ändå slående hur många likheter som finns mellan valet till den finska riksdagen och riksdagsvalet i Sverige. Särskilt ur ett socialdemokratiskt perspektiv.
Två socialdemokratiska partier som ökar kraftigt i valet. I Sverige ökade Magdalena Anderssons Socialdemokraterna med 2 procentenheter och sju mandat. I Finland lyckades Sanna Marins SDP öka med 2,2 procentenheter och tre mandat.
Två socialdemokratiska sittande statsministrar som lyckas öka sitt stöd. Att sittande statsminister får ökat stöd är mycket ovanligt i Sverige, och i Finland har det enligt den finska statsvetaren Elina Kestilä-Kekkonen bara hänt en gång sedan år 1987 att ett statsministerparti lyckats med att öka sin popularitet.
Två karismatiska socialdemokratiska partiledare som lyfter sina partier, även om Magda-effekten bleknar i jämförelse med Sanna Marins urstarka genomslag både hemma och internationellt.
Två partier som förlorar regeringsmakten (även om sista ordet ännu inte är sagt i Finland).
Två partier som vunnit väljare, men förlorat makten.
Det duger inte som strategi i ett allt mer uppsplittrat politiskt landskap
Detta är partistrategers otacksamma uppgift: att redan före valet övertyga partimedlemmarna om att det viktigaste inte är om det egna partiet får flest röster. Det viktigaste är att den progressiva sidan vinner regeringsmakten.
Och det har misslyckats. Både i Sverige och – som det ser ut – i Finland.
I Finland är det tydligt att valet blev ett statsministerval: fokus i valrörelsen var vilket parti som skulle bli störst, och därmed få privilegiet att först få försöka bilda regering. De tre stora partierna ökade sitt stöd. Samlingspartiet med 3,8 procentenheter, Sannfinländarna med röstmagneten Riikka Purra ökade med 2,6 procentenheter och Sanna Marins SDP alltså med 2,2.
För att vinna statsministerkampen bad Socialdemokraterna om stödröster från väljare som annars hade valt något av de andra partierna till vänster om mitten. Och det verkar ha fungerat. Medan SDP gick fram, minskade Vänsterförbundet med 1,1 procentenhet, och De Gröna med hela 4,5 procentenheter. Centerpartiet, som ofta suttit i regeringsställning tillsammans med SDP, minskade med 2,5 procentenheter.
Modigt vid din sida, det var SDP:s valslogan. Men SDP gick inte modigt vid sidan av sina progressiva vänner, utan trängde sig före de mindre partierna i kön till väljarna.
Det duger inte som strategi i ett allt mer uppsplittrat politiskt landskap. Ska progressiva partier vinna, måste de vinna som ett lag.
Så vilken borde vara Socialdemokraternas roll i ett sådant progressivt lag?
I både Sverige och Finland har de socialdemokratiska partierna en övervikt av äldre väljare. Efter valet till kommunfullmäktige 2017 blev partiet bara tredje största parti i huvudstaden, efter både Samlingspartiet (motsvarande Moderaterna) och De Gröna, som fick över 24 procent, och den stora frågan var hur partiet med sina stolta fackliga traditioner skulle kunna göra sig relevant för ”urbana akademiska snuttjobbare”.
Sanna Marin har lyckats vända trenden, och nu väljer även yngre storstadsväljare SDP. I Sverige har Socialdemokraterna lyckats vinna tillbaka makten i Stockholm.
Den stora utmaningen på båda sidor om Ålands hav är landsbygden. Både i Sverige och Finland har Centerpartiet misslyckats med att upprätthålla sitt traditionellt starka stöd bland landsbygdsväljare. Istället har både centerpartier och socialdemokratin förlorat till högerpopulistiska partier: Sverigedemokraterna och Sannfinländarna.
En tydlig bild träder fram ur de över 300 intervjuer som gjordes för boken Det svenska missnöjet: väljare på landsbygden är missnöjda över bristen på progressiv politik, de är missnöjda över sådant som att pensionerna är för låga och att sjukvården fungerar dåligt, och över att bristande samhällsservice – bussen går för sällan, apoteket har stängt – gör det svårt att få vardagen att gå ihop på små orter. På frågan om hur socialförsäkringarna ska stärkas och hur vården ska finansieras på lång sikt, och hur även små orter ska kunna vara livskraftiga, har progressiva partier inte haft tillräckliga svar. I det tomrummet har SD och Sannfinländarna kunnat kliva in, med en enkel förklaring till samhällsutvecklingen: det är invandringens fel. Och en enkel lösning: minska invandringen.
Här har hela det progressiva laget en hemläxa att göra. Valet i Finland visar att de progressiva partierna lånar röster åt varandra. En långsiktig politik måste gå ut på att gemensamt vinna tillbaka väljare till den progressiva sidan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
