debatt Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert ser med sorg hur pressfriheten fått ta ett stort kliv tillbaka under pandemin. Idag, på Pressfrihetsdagen 2021, borde protesterna vara högljudda – men restriktionerna kväver kraften av att stå upp tillsammans mot oacceptabla förhållanden.
Sköna maj! Stockholm klär om till sommarskrud. Som inflyttad till staden vet jag att det på Gärdet trängs soltörstande människor på picknickfiltar.
Det sydöstra hörnet av Gärdet, precis där pärlbandet av museer slutar, har blivit ett slags speakers corner. Ett stenkast från Kinas ambassad har yttrandefrihetskämpen Kurdo Baksi samlat till otaliga protestmanifestationer för att markera mot Kinas övergrepp mot mänskliga rättigheter i allmänhet – och hanteringen av fallet Gui Minhai i synnerhet. Namnkunniga personer som Björn Wiman, Jonas Sjöstedt och Karin Olsson har krävt att Gui Minhai frisläpps.
Men stenen som talarna brukar hålla tal ifrån står tom idag på Pressfrihetsdagen. Regeringens corona-restriktioner har satt stopp för den typen av manifestationer, men Kinas förtryck fortgår oförtrutet. Samma sak gäller landets orättfärdiga fängslande av Gui Minhai. Vi räknade nyligen till 2000 dagar i fängelse för den svenske medborgaren, bokförläggaren, poeten och Tucholsky-pristagaren Gui Minhai.
Vi rör oss bort från Gärdet, förbi Värtahamnen och över Lidingöbron. Här ligger en annan ambassad, tillhörande ett land som precis som Kina blivit känt för att dess regim fängslar oliktänkande.
Den svenska medborgaren Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea i snart 20 år. En svindlande lång tid – och ett grymt och inhumant straff för ett brott som aldrig har begåtts. Varje vecka lämnas ett protestbrev över till den eritreanska ambassaden med krav om att Dawit Isaak ska släppas fri. Vi är åtta organisationer som turas om att överlämna brevet. En veckovis påminnelse om att vi inte tänker sluta kämpa förrän Dawit Isaak är hemma i Sverige hos sin familj igen.
Vad innebär UD:s tysta diplomati egentligen?
I grannkommunen Nacka, ett stenkast från motorvägen, ligger en annan, mindre känd, ambassad. Kanske hade den det senaste året också varit skådeplats för manifestationer om det inte hade varit för corona. Sedan det odemokratiska valet i Belarus i augusti 2020 har landet gjort sig känt för att döma journalister och människorättskämpar i skenrättegångar. Listan över fängslade journalister blir allt längre. Fågelvägen från Stockholm är det lika långt till Belarus huvudstad Minsk som till Berlin, ändå känns avståndet enormt.
Vi är inne i stan igen. Vid Arvfurstens palats på Gustav Adolfs torg hörs ljudet från strömmen. Här inne på UD sitter utrikesminister Ann Linde. År 2021 är ett speciellt år för den svenska diplomatin.
Sverige är ordförandeland i Osse, en internationell organisation för säkerhet och samarbete i Europa. Ann Linde har bråda dagar. På hennes sociala medie-konton kan vi se hur hon besöker olika länder i sin roll som ordförande. Pressfriheten är en av frågorna på agendan under ordförandeskapet. Men som ordförandeland kan Sverige inte sticka ut hakan för mycket, inte alltid driva den svenska linjen. Ann Lindes roll är snarare medlarens. Och det behövs. Splittringen inom Osse är stor.
Många har fått sin bild av UD:s arbete från serien Dips i SVT. På sitt satiriska manér skildras i serien Dawit Isaaks fall: En stängd dörr med skylten ”Dawit Isaak-enheten”. Bakom dörren döljer sig ingen enhet, utan ett förråd med diverse prylar. Ingen vill tro att den bilden är sann. Ändå fångar den en känsla som många av oss bär. Vad innebär UD:s tysta diplomati egentligen?
Pandemin har inneburit ett stort kliv tillbaka för pressfriheten. I år hade manifestationerna och protesterna behövt vara fler och mer högljudda än någonsin. Så blir det inte. Ironiskt nog är de enda demonstrationerna dessa dagar protesterna mot corona-restriktionerna, påeldade av konspirationsteorier.
Pandemin har visat oss betydelsen av mänskliga möten. Det är i mötet med andra vi hittar kraften. Regeln om max åtta personer vid allmänna sammankomster är inte bara ett effektivt sätt att stoppa smittspridning. Det är också ett effektivt sätt att tysta och gömma undan kritiker. Webbinarierna avlöser varandra idag på Pressfrihetsdagen, men protesterna uteblir.
Ulrika Hyllert, ordförandet Journalistförbundet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
