Vad betyder signalerna om att EU vill lägga sig i lönebildningen i Europa ? Ytligt sett låter det inte så farligt. Man upprepar i förslaget till den så kallade ”Pakten för euron” vad kloka fackliga röster alltid hävdat: att lönepåslag helst inte ska överstiga produktiviteten. Och ansvaret för lönerna ska enligt förslaget inte vara överstatligt, utan ska fortfarande ligga på nationell nivå.
Samtidigt har Tyskland och Frankrike öppnat Pandoras ask. Nu blir det legitimt för regeringar och för kommissionen att samtala om någonting som inte är deras bord. Här hemma har vi en annan tradition – lönebildningen är parternas egen angelägenhet. Och spåren av när EU gett sig in på arbetsmarknadsfrågor förskräcker. Därför är det bra att LO rutit till och genom sin kritik gjort att regeringen skrinlagt sina planer på att Sverige – fast vi inte tillhör euron – frivilligt skulle ansluta sig till Europakten.
Det finns flera skäl till denna tvekan. De dokument som finns om pakten är mycket oklara. Men den allvarligaste invändningen är att ”Pakten för euron”, eller ”Pakten för konkurrenskraft”, som den tidigare hette, är fel diagnos med fel medicin.
Eurozonens huvudbekymmer är knappast konkurrenskraften (läs: lönerna) utan den svaga produktiviteten inom eurozonen. Är det en tillfällighet att två av Europas mest framgångsrika ekonomier, Sverige och Polen, båda finns utanför euroklubben? Bortsett från Grekland är problemet inte heller särskilt slösaktiga regeringar, utan att Tyskland och Frankrike vill slippa ta itu med sina egna sjuka banker.
Det är oansvariga lån från dessa banker som är det främsta skälen till de höga statsskulderna i en del av eurozonens länder. Om det finns en tanke bakom den planerade pakten, som EU-toppmötet som börjar i dag ska besluta om, är det högerreflexen att det är nyttigt om löntagarna sätts på svältkur. Men det har aldrig gått att spara sig till välstånd, snarast kan sjukdomsbilden förvärras. Det är svårt att se en verkligt ökad integration i förslaget till pakt, däremot många tyska pekpinnar. Man saknar en äkta europeisk solidaritet.
En bild av villrådigheten var beskedet i veckan att det blir uppskov av en del av besluten på toppmötet till efter det finska riksdagsvalet den 17 april, av rädsla bland de andra partierna för uppstickaren, det EU-kritiska partiet Sannfinländarna. Att på detta sätt sticka svansen mellan benen skapar inte förtroende. De nya spekulationerna mot Portugal visar att marknaden tvivlar på EU.
Alla med förståndet i behåll bör se till att tills vidare hålla Sverige utanför den europeiska högerröran.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
