Debatt Det svenska skuggsamhället är oförenligt med bekämpning av en pandemi. Personer som inte fått uppehållstillstånd och inte kan utvisas har blivit ännu otryggare och fått sämre möjligheter att skydda sig mot smitta, skriver företrädare för bland annat Medborgarnas Coronakommission, Flyktinggruppernas riksråd (FARR) och Asylkommissionen.
Ingen är trygg förrän alla är trygga.De orden har hamrats in i oss från politiker och experter under pandemin. Covid-19 har gjort det tydligt hur allas våra öden hänger samman, globalt men även inom varje land. I själva verket har otrygga grupper blivit otryggare under pandemin. Asylsökande och papperslösa har fått försämrade levnadsvillkor, sämre möjligheter att skydda sig mot smitta och ta hand om sin hälsa. Det har till och med antagits nya lagar mitt under pandemin som gör livsvillkoren för asylsökande och papperslösa ännu otryggare. Ändå har det rått en nästan total tystnad i offentligheten om dessa gruppers villkor under pandemin.
Det djupaste skuggsamhället utgörs av och kommer i ökad utsträckning att utgöras av dem som inte får uppehållstillstånd men som inte kan utvisas. Orsaken kan vara att deras hemland inte tar emot dem, att det är förbjudet att utvisa personer till länder där de riskerar tortyr – eller att pandemin stängt gränserna. Personer som blivit papperslösa av dessa eller liknande skäl står helt isolerade och medellösa, utan bidrag, utan möjlighet att ta laglig anställning, utan möjlighet att ta sig till ett annat land.
Vi som skriver den här artikeln möter i frivilligorganisationer, i yrkesverksamhet och i privat engagemang asylsökande och papperslösa. Några av oss deltar i Medborgarnas coronakommission som startades sommaren 2020 med målsättningen att samla vittnesmål och fakta för att skildra covid-19-pandemin underifrån, från dem som på olika sätt påverkades av situationen.
I en nyligen publicerad rapport visar Medborgarnas coronakommission hur asylsökande och papperslösa drabbats hårt under pandemin:
Asylsökande och papperslösa som redan före covid-19-krisen hade större risk för psykisk ohälsa än befolkningen i stort visar nu ökad psykisk ohälsa och försämrad tillgång till hälso- och sjukvård.
Asylsökande och papperslösa har svårt att få tillgång till vårdresurser för covid. Redan tidigare har de ofta förvägrats den rätt till ”vård som inte kan anstå”, som lagen ger dem. Lagen har ofta uppfattats som att den bara gäller akut vård i stället för alla vårdinsatser som inte kan vänta. Medborgarkommissionen har fått larm från stödpersoner för ensamkommande ungdomar i ett par olika regioner i Sverige om att unga asylsökande nekats testning med hänvisning till att det inte är vård som inte kan anstå, trots att det direkt strider mot Socialstyrelsens riktlinjer och går emot smittskyddslagen
Pressen i boendesituationen för asylsökande och papperslösa har ökat kraftigt. En del bor i trångbodda boenden i Migrationsverkets regi där det är omöjligt att hålla social distans. Andra flyttar till privata boenden och hamnar ofta i städernas mest trångbodda områden, där de fast boende dessutom ofta har sådana jobb att de inte kan arbeta hemifrån. Ensamkommande ungdomar som fyllt 18 år har tvingats flytta ifrån de frivilliga stödpersoner som gett dem plats i sina hem, men som ofta är pensionärer och måste begränsa sitt sociala umgänge.
Ekonomin är ett hinder för alla asylsökande att ordna ett smittsäkert boende. Dagersättningarna är låga och personer får dela lägenhet med många eller hyra en soffa. De kan inte isolera sig vid förkylningstecken och det blir svårt att klara hygienen.
Papperslösa har drabbats ännu hårdare ekonomiskt. Om de tidigare varit asylsökande har Migrationsverket ingen skyldighet att ge ekonomiskt bistånd efter att tidsfristen för frivilligt återvändande har gått ut annat än till barnfamiljer, oavsett om utvisningen går att verkställa. Socialtjänsten har inte heller någon skyldighet att bevilja försörjningsstöd till dem. Personer som har uppehållstillstånd i Sverige på grund av arbete har ofta förlorat sina jobb under pandemin och därmed försatts i papperslöshet.En del har tvingats acceptera svartjobb med extremt låga löner. De som släppts ut ur förvar på grund av pandemin har hamnat i akut nöd utan bostad eller försörjning.
På förvaren, där de som fått utvisningsbesked och bedöms kunna avvika förvaras, har otryggheten ökat. Asylkommissionen (som är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Flyktinggruppernas riksråd, FARR) genomförde en enkätundersökning bland förvarstagna som visade stora brister när det gällde möjligheten att hålla social distans, tillgång till handsprit, personalens användning av skyddsutrustning och möjligheten att få vårdbedömning vid symtom för covid-19. Asylkommissionen menade att Migrationsverket brustit i sitt uppdrag att se till att förvarstagna behandlas på ett värdigt, humant och rättssäkert sätt samt att säkerställa tryggheten för både förvarstagna och personal. Migrationsverket har inte följt smittskyddslagen, FHM:s föreskrifter samt Migrationsverkets egna instruktioner och åtgärdsplaner för att förhindra smittspridning. Eftersom personerna är förvarstagna är det personalens uppgift att tillgodose rättigheten att få vård efter behov.
Justitieombudsmannen, JO, har framfört liknande kritik efter en inspektion på förvaret i Märsta, och Europarådets kommitté mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, CPT, kritiserade efter en inspektion 2021 bristen på sjukvård, inklusive psykiatrisk och psykologisk vård, på förvaren.
Förvarstagna personer har upprepade gånger under pandemin påtalat riskerna på förvaren, att de inte får någon information om covid-19, och att de inte har fått adekvat vård. Det ledde i januari 2021 till att ett 15-tal intagna vid förvaret i Gävle gick ut i hungerstrejk.
Själva rättsprocessen för asylsökande har enligt Advokatsamfundet blivit mer osäker nu när intervjuer och förhandlingar sker via telefon eller videolänk. Samfundet har framhållit att den här processen skiljer sig från andra rättsprocesser, eftersom personerna har speciella språkproblem och domstolens överväganden i så hög grad beror på personens trovärdighet.
Rättsosäkerheten för de ensamkommande ungdomarna i asylprocessen har under de senaste åren varit hög, inte minst genom de godtyckliga åldersuppskrivningarna. Under pandemin har pressen på de ensamkommande ungdomar som fått tillfälligt uppehållstillstånd enligt gymnasielagen ökat kraftigt. Den försämrade boendesituationen, bristen på tillgång till datorer och lärarstöd, svårigheten att finna jobb under pandemin då så många andra förlorat jobbet inom till exempel servicenäringar. För att få förlängt uppehållstillstånd måste de hitta fast jobb inom sex månader efter gymnasiet – det har alltid varit en illusion men nu har chansen blivit ännu mindre. Det fanns förslag om att i den nya gymnasielagen utsträcka tidsfristen till ett år, men riksdagen röstade mot det.
Att allt fler lever utan sociala skyddsnät och utan möjlighet att skydda sig mot sjukdom och få vård är precis den typ av skuggsamhälle som är oförenlig med bekämpning av en pandemi.
I den nuvarande utlänningslagen är permanent tillstånd beroende av varaktigt arbete och rätten att återförenas med familjen beroende av både anställning och eget boende. Detta ökar risken för att fler accepterar riskabla arbetsvillkor för att inte utvisas eller pressas ut i papperslöshet.
Det är inte pandemin som orsakat den svåra situationen för asylsökande och papperslösa – det är den svenska migrationspolitiken som under en längre tid lett till att allt fler människor lever i vårt samhälle utan sociala skyddsnät och utan möjlighet att skydda sig mot sjukdom och få vård. Det är precis den typ av skuggsamhälle som är oförenlig med bekämpning av en pandemi. Det är precis den typ av skuggsamhälle som inte går att förena med respekt för mänskliga rättigheter.
Vi förordar fem områden där respekten för mänskliga rättigheter måste efterlevas för att rusta samhället så att alla räknas in, även i kristider:
- Migrationspolitiken måste i grunden förändras så att Sverige lever upp till internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Ingen ska behöva leva i ett skuggsamhälle.
- Ändra LMA-lagen så att personer med utvisningsbeslut behåller möjlighet till boende, rätt att arbeta och dagbidrag som asylsökande, så länge de är i kontakt med myndigheterna.
- Krisberedskap och samordning från myndigheter måste utgå från de mest utsatta och de med minst resurser för att smittskyddsriktlinjer ska nå asylsökande och papperslösa – detta för att underlätta möjligheten för målgruppen att följa allmänna smittskyddsriktlinjer vad gäller att undvika smitta, testa sig, vaccinera sig och få vård vid behov.
- Begränsning av vård beroende på patientens status bidrar till att människor förvägras nödvändig vård, och har därmed också visat sig vara en fara för samhällsskyddet i en pandemi. Vård och smittskyddsåtgärder bör endast utföras utifrån medicinska behov.
- Följ uppmaningen från bland andra EU:s människorättskommissionär att omedelbart upphöra med förvarstagande av asylsökande och papperslösa när det behövs för att skydda dem från smitta.
Undertecknat av
Maria Sundvall, Medborgarnas Coronakommission, Temagrupp Asyl
Ana Hagström, Medborgarnas Coronakommission, Temagrupp Asyl och styrelsemedlem i Intresseföreningen för asylsjukvård (IFAS)
Ida Gunge, ordförande Flyktinggruppernas riksråd (FARR)
Sanna Vestin, vice ordförande Flyktinggruppernas riksråd (FARR)
Märta Råberg, vice ordförande Föreningen Stöttepelaren
Pia Sandqvist, Föreningen Stöttepelaren
Anna Lundberg, professor i välfärdsrätt vid Linköpings universitet, gästprofessor i rättssociologi vid Lunds universitet
Sabine Gruber, Asylkommissionen, professor i socialt arbete, Mittuniversitetet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
