Parallellsamhället beror inte på religiösa friskolor

Boendesegregationen och det fria skolvalet är problemen – inte de religiösa friskolorna

Liberalernas integrationspolitiska program innehåller bland annat en återlansering av ett gammalt folkpartistiskt förslag om att förbjuda nya religiösa friskolor. De konfessionella skolor som redan är igång låter man vara, men med förbehållet att inte låta dem ta in fler elever. Successivt skulle skolorna därmed självdö.

»De religiösa friskolorna växer nu framför allt i våra utsatta förorter och där är det så att barnen delas upp i olika skolor alltefter föräldrarnas religiösa övertygelse, eller rättare sagt hur stark föräldrarnas religiösa övertygelse är, och då förstärks segregationen ännu mer utöver vad som redan gäller från början«, förklarar Jan Björklund partiets förslag i Ekots lördagsintervju i helgen.

Det är tydligt att Jan Björklund främst talar om de elever som går i muslimska skolor. Programledaren Monica Saarinen påpekar att det i Sverige endast finns 66 registrerade religiösa friskolor, varav elva är muslimska, femtiofyra är kristna och en är judisk och ifrågasätter om det verkligen är ett stort integrationsproblem att så få som 2600 av totalt 2 miljoner förskole- och skolbarn går i muslimska friskolor.

Ja, menar Jan Björklund och upprepar sina två skäl till ett förbud: Utanförskapsområdena blir ännu mer segregerade och skolan ska inte förkunna religion.

Principiellt har Jan Björklund helt rätt i att religiösa friskolor inte borde förekomma i Sverige. Förra socialdemokratiska gymnasieministern Aida Hadžialić ville öppna upp för blocköverskridande diskussioner om förbud och hennes efterträdare Anna Ekström har sagt att »skolan är en mötesplats för elever med olika bakgrunder och där elever kan lära känna varandra. Det är trots allt de som ska bygga det framtida samhället tillsammans«. Det är diplomatiskt uttryckt, men indikerar åtminstone att hon är öppen för diskussion.

Om Liberalerna vill skydda barn från att isoleras från det svenska samhället och värna deras möjligheter att möta fler skolkamrater med svenska som modersmål, som det står i deras integrationsprogram, är kampen mot religiösa friskolor långt ifrån tillräcklig, för att inte säga av illusorisk art.

Det duger inte att som Liberalerna oroa sig för att skolans funktion som en brygga in i samhället riskerar att istället bli en isolerande enklav från samhället med fokus på de religiösa friskolornas existens. Skolan ska undervisa om religion, inte förkunna religion, så enkelt är det. Det behövs inget annat skäl för att förbjuda religiösa friskolor.

Men när det kommer till integrationen i samhället, måste Jan Björklund och andra anhängare av det fria skolvalet börja ta bort skygglapparna. Graden av integration hänger inte på vilken sorts skola man går i, utan var den ligger och hur man fått sin plats där.

Det tål att upprepas många gånger: Vi har redan det parallellsamhälle, som liberalerna fruktar att religiösa friskolor skapar. Det beror inte på dessa 11 skolor, det beror på de segregerande effekter som boendesegregationen har ihop med fria skolvalet. Den kopplingen måste även Jan Björklund börja se.