Ledare Ett maktskifte står för dörren. Delstatsvalet i Bayern kan fundamentalt rita om Europas politiska karta och en osäker framtid väntar Tyskland och hela Europa.
Delstatsvalet i Bayern väcker främst intresse eftersom det kristdemokratiska partiet CSU förmodligen kommer att tappa en stor del av sitt väljarstöd. Partiet kommer inte längre att kunna regera i ensamt majestät.
Bayern är en liten del av världen men samtidigt ett slags europeiskt mikrokosmos där dagens politiska konfliktlinjer och kontinentens framtida vägval reflekteras i alla dess nyanser och aspekter. Politiken i Bayern visar också vad som har kommit att bli »det nya normala« i europeisk politik.
Bayern har något av en särställning i det federala Tyskland, vilket speglas redan delstatens själva namn: Freistaat Bayern. CSU är ett högst självständigt parti inte minst gentemot det större systerpartiet CDU som finns i resten av Tyskland med Angela Merkel som ledare. Trots att CSU bara finns i Bayern så ingår partiet i den federala regeringskoalitionen som ett eget parti tillsammans med CDU och Socialdemokraterna (SPD).
Men samarbetet har under senare tid kommit i gungning, inte minst för CSU:s självsvåldiga agerande. Horst Seehofer (CSU) har som inrikesminister nästan skjutit regeringen helt i sank. Bayern och CSU avgör alltså Angela Merkels manöverutrymme och kanske också hennes politiska framtid.
Bayern är en del av Europas mest välmående regioner. Resan från jordbruksbygd till industribälte vid den teknologiska fronten under de senaste decennierna är inget mindre än remarkabel. Bayern omtalas numera i termer av en kombination av »internet och lederhosen«. Delstaten är starkt konservativ (kyrkan och familjen högtidlighålls) och samtidigt ytterligt modern.
CSU har regerat i mer än 60 år på egen hand oftast med egen majoritet, en enda gång i koalition med Liberalerna, FDP. Antisocialismen är starkt förankrad i den bayerska kristdemokratin.
Under åren efter 1968 splittrade och klöv CSUs Franz Josef Strauss landet. Med sin starka högerprofil lämnade han inte heller något utrymme för uppstickare på högerkanten. Samtidigt finns i Bayerns kristdemokratiska tradition också ett starkt mått av socialt ansvar framsprunget ur den katolska kyrkans historia och sociallära.
Socialdemokratin faller tillbaka. En växande konservativ, och allt mer nationalistisk, höger ställs mot en liberal opposition
Medan kristdemokrater i CDU (inklusive Angela Merkel) periodvis anammat nyliberala politiska förslag framstår den bayerska kristdemokratin som i grunden mer social.
Det ekonomiska uppsvinget har emellertid medfört att Bayern i dag är mer kosmopolitiskt och mångkulturellt. I och med flyktingströmmen hamnade Bayern som gränsland i Centraleuropa mitt i händelsernas centrum.
Mycket av det som händer i Bayern och i Europa måste förstås mot bakgrund av hur flyktingfrågan spelades ut hösten 2015. I Tyskland har Alternative für Deutschland (AfD) växt från ingenting till 12,6 procent i förbundsvalet förra året.
Naturligtvis går partiet fram även i Bayern. Flyktingfrågan och integrationen har precis som i Sverige kommit att nästan dominera debatten och dela och splittra opinionen i Tyskland de senaste åren.
CSU har förstås känt hotet från ytterhögern. CSUs ledning har därför intagit den ena »tuffa« positionen efter den andra. Horst Seehofer som i mars lämnade Bayerns politiska ledning för att bli inrikesminister i Berlin (han kvarstår som partiledare hemmavid) har sedan dess bedrivit en veritabel intern krigföring mot sin egen kansler Angela Merkel.
Allt detta är förstås signalpolitik för att visa distans till Berlin och den »kosmopolitiska eliten« och för att attrahera väljare som kan tänkas välja AfD i Bayern.
Ett annat exempel är att CSU nyligen har beslutat att alla offentliga byggnaders entréer ska prydas av ett kristet kors. En åtgärd som sägs det inte alls är religiös, det är bara en fråga om »kultur«.
Viktor Orbán har bjudits in till CSUs kongresser medan Angela Merkel har fått stanna i Berlin. Med sådana vänner som i CSU behöver nog Angela Merkel inte några fiender.
Varken Seehofer eller hans efterträdare i i ledningen för Bayern, Markus Söders agerande har lett till något som helst uppsving i opinionen. Enligt opinionsmätningarna ligger CSU på runt 33 procent, långt från 47,7 i förra valet 2013. 2003 fick CSU 60,6 procent av rösterna!
Samtidigt går De gröna fram på bred front. Och i Bayern ser De gröna ut att göra ett riktigt stort lyft till cirka 18 procent. Partiet attraherar inte minst CDU-väljare som ogillar den flyktingfientliga retoriken. De gröna har nu marginaliserat SPD i Bayern och är det oppositionsparti som utmanar och får ta tv-debatterna CSUs ledare Markus Söder.
Valet i Bayern tycks bekräfta ett större europeiskt mönster. Socialdemokratin faller tillbaka. En växande konservativ, och allt mer nationalistisk, höger ställs mot en liberal opposition, med i det här fallet inslag av grön konservatism. Europas politiska karta ritas om i detta nu.
Men CSU lär förstås ändå bli största parti och därmed kunna bilda nästa delstatsregering. Men CSU behöver en partner. Som det verkar just nu är det inte på agendan att CSU skulle sammarbeta med AfD. Kanske blir det i samverkan med De gröna?
Läget efter valet kommer under alla omständigheter att upplevas som djupt förödmjukande för CSU, detta gamla maktparti. I Kanzleramt betraktar Angela Merkel säkert allt detta med ett stort mått av oro.
I senaste numret av Der Spiegel spekuleras inte längre i om Merkel avgår, utan i vad som händer när hon avgår – eller tvingas avgå. Angela Merkel maktpolitiska dilemma lär inte bli lättare att hantera efter CSUs maktförlust i Bayern. En partner med stukat självförtroende och kringskuren makt är inte lätt att tas med.
Ett maktskifte står med andra ord för dörren, både i Bayern och Berlin. Jag vågar inte riktigt tänka på vad det kommer att innebära för Tyskland och Europa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
