Passivitet är medlöperi

Krönika Tidöavtalet kommer försämra integrationen, den sociala sammanhållningen och skapa problem för näringslivet. Ändå framställs invandrare systematiskt som ett problem. 

Det finns situationer där tystnad och passivitet inte är neutral utan liktydigt med medlöperi. En sådan situation uppstår varje gång som någon grupp av människor utsätts för svartmålning, fientlighet och avhumanisering på grund av egenskaper eller omständigheter de själva inte har valt.

En sådan situation råder sedan Tidöavtalet presenterades. Den syn på människor med utländsk bakgrund och den politik som skisseras där är inte bara invandringsfientlig, utan också invandrarfientlig och rasistisk. Det avtalet representerar, som Erik Jennische har lyft fram, är ett paradigmskifte som ytterst syftar till att det ska finnas så få människor med utländsk bakgrund som möjligt i Sverige. Enligt Jennische ska det åstadkommas genom en process i fem steg.

Det första steget handlar om att etablera en tydlig problembild, där invandring och invandrade systematiskt framställs som problem och belastning och kopplas samman med kriminalitet och andra samhällsproblem. Historiskt var det bara SD som förde fram en sådan problembild, men nu genomsyrar den hela Tidöavtalet.

Trots allt detta har tystnaden från Socialdemokraterna varit bedövande 

Det andra steget handlar om att förbättra informationsflödet mellan myndigheter för att mer effektivt kunna identifiera utlänningar som det går att utvisa och att ställa krav på myndigheter och offentliganställda att ange personer som möjligen är papperslösa. Man vill bygga upp ett angiverisystem värdigt DDR och tvinga bland annat sjukvårdspersonal, bibliotekarier, lärare och socialsekreterare att ange i stället för att hjälpa människor.

Det tredje steget handlar om att förstärka övervakningen av människor, bland annat genom att inrätta ”transitcenter” där asylsökande ska bo, en ny folkräkning, och genom att bygga upp databaser med biometriska uppgifter och DNA-uppgifter. Dessutom vill man ha fler preventiva tvångsmedel, det vill säga tvångsmedel som tas till utan att någon bevisligen har gjort något.

I det fjärde steget ska den information som samlas in (se steg 2 och 3) användas för att utöka antalet kontroller, frihetsberövanden och utvisningar. Det sägs att det handlar om att ”identifiera, omhänderta och säkerställa att personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd” ska tvingas lämna landet, men som bekant syns det inte utanpå en människa om hen har tillstånd att vara i landet. Därmed kommer politiken drabba alla som kan anses ha ett ”utländskt utseende”.

Till sist, i det femte steget, handlar paradigmskiftet om att göra det lättare att utvisa inte bara människor som utan tillstånd befinner sig i Sverige, utan också människor med uppehållstillstånd. Permanenta uppehållstillstånd ska inte längre vara permanenta, och det ska bland annat bli lättare att utvisa människor inte bara på grund av brott utan också på grund av det som kallas ”bristande vandel”. Exakt vad det kan innebära i praktiken är inte helt klart, men det är en del av poängen: ingen ska känna sig säker.

Kort sagt: de blåbruna partierna vill göra det svårare för människor med utländsk bakgrund att komma till Sverige, att vara i Sverige, och att bli en del av Sverige. Att det kraftigt kommer att försämra bland annat integrationen, den sociala sammanhållningen och för det svenska näringslivet spelar för dem ingen roll. Människor med utländsk bakgrund ska stoppas från att komma till eller drivas bort från Sverige.

Trots allt detta har tystnaden från Socialdemokraterna varit bedövande. Inte någon gång har de kraftfullt protesterat mot dessa delar av Tidöavtalet, trots att de strider mot vad Socialdemokraterna säger sig stå för: tro på och respekt för de mänskliga rättigheterna, solidaritet och jämlikhet. De tycks helt ha glömt bort vad som står i portalparagrafen i deras egna riktlinjer: ”Människan ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv, forma sin tillvaro efter egna önskningar och påverka det egna samhället. Denna frihet ska gälla alla. Därmed är jämlikhet frihetens förutsättning”.

Om denna frihet ska gälla alla måste den också gälla människor med utländsk bakgrund. Då går det inte att fortsätta vara tyst och passiv. I den situation som råder nu är tystnad och passivitet inte neutral. Det är medlöperi.