Tillskottet på sex miljarder täcker inte alls underskotten. Men regeringen prioriterar sina skattesänkningar.
För ett par veckor sedan lovade Ulf Kristersson i direktsänd tv att regeringen skulle se till att ingen personal sades upp i vården. Eller för att vara korrekt, så sade han att: “regeringen och samarbetspartierna kommer att lägga fram en budget som kommer se till att människor inte sägs upp i den svenska sjukvården”.
Kort därefter ändrade han sig. Det måste ha varit något som slank ur i hastigheten. Något som lät bra där och då. Men krassa prioriteringar är krassa prioriteringar och snart sade Kristersson att han inte kunde lova något.
– Nej, jag kan inte lova vad 21 regioner tar för beslut. Det har jag aldrig sagt heller. Utan jag har sagt att staten kommer göra sitt för att så långt som möjligt undvika generella neddragningar av viktig medicinsk personal.
På måndagen kom det mer konkreta beskedet. Regeringen skjuter till ytterligare sex miljarder till regionerna.
Det kommer förstås inte alls att räcka, och det vet regeringen. Underskotten i regionerna är 24 miljarder, till stor del beroende på inflationen, men också på att befolkningen blir äldre, att sjukvården blir bättre och därmed dyrare, och att hyrläkare och annan inhyrd personal slukar stora belopp i vården.
Detta handlar som sagt om prioriteringar.
– Jag gillar att sänka skatter, sade finansminister Elisabeth Svantesson nyligen.
Det förstår man när man studerar regeringens budget. Tidöpartierna satsade i höstas en miljard på att utöka rot- och rutavdragen, vilket framförallt används av dem med höga inkomster. Skatterna på inkomster sänktes med 14 miljarder och gynnade främst dem med en inkomst på över 65 000 kronor i månaden.
Svantesson har också lovat ytterligare skattesänkningar under det kommande året.
Alltså: prioriteringar.
När regionerna säger upp personal i parti och minut och lägger ned små sjukhus för att rationalisera är det lätt att se varför sjukvården är väljarnas viktigaste fråga, och även om det är långt kvar till nästa val är det mycket som talar för att vårdkrisen blir den stora frågan 2026.
Det vore på sin plats. Sjukvården behöver både strukturella förändringar (läs ett steg bort från marknadsmodellerna) och mer resurser.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
