Är de fem partierna bakom pensionsuppgörelsen beredda att gå till val 2010 på att pensionerna inte räknas upp eller minskar? Den viktiga frågan ställer den förre finansministern Erik Åsbrink i en artikel igår på DN Debatt.
Vad han syftar på är att det nya pensionssystemet dramatiskt urholkats av börsraset, eftersom det mesta av våra inbetalningar numera placerats i aktier. När tillgångarna blir så små att utbetalningarna är i fara, utlöses automatiskt den s.k. bromsen. Det väntas ske i mars nästa år.
Det innebär stillastående eller sänkta PPM-pensioner under 2010, under en djup ekonomisk kris med fortsatta prisökningar. En missnöjesexplosion bland pensionärerna kan väntas mitt i valrörelsen.
Som Åsbrink påpekar blir detta ett givet tillfälle för partierna utanför överenskommelsen (läs: vänsterpartiet, sverigedemokraterna och pensionärspartiet) att skära pipor i vassen inför valet.
Men den förre finansministern vill klara pensionsutbetalningarna och rädda ansiktet på partierna bakom pensionsuppgörelsen. Därför föreslår han att 200 miljarder kronor tillförs pensionssystemet från budgeten. Det betyder våldsamt försvagade statsfinanser, vilket i sin tur kräver att man tillfälligt höjer budgetens utgiftstak.
Det är en framsynt och modig artikel Åsbrink skrivit. Framsynt, därför att många i debatten velat blunda för att det nya pensionssystemet är på väg att haverera. Modig, därför att Åsbrink själv som finansminister var en av de ivrigaste tillskyndarna av att placera pensionsspararnas pengar i aktier.
När Åsbrink nu vill anslå 200 miljarder ur statsbudgeten innebär det ett erkännande av att det inte funkat. Ett pensionssystem utanför budgeten, byggt på aktier, blev inte "robust", som han och andra påstått.
Det är också befriande att en tung socialdemokratisk veteran talar klarspråk om utgiftstaket i budgeten. I ett akut krisläge måste man kunna ompröva också sina egna gamla käpphästar.
Den nuvarande finansministern Anders Borg (m) har en mardröm: Inte tredje gången gillt gå till val med ett underskott. För två gånger, 1982 och 1994, har borgerliga regeringar tvingats lämna ifrån sig makten med rejäla underskott i budgeten.
Det var därför Borg häromdagen kallade till presskonferens för att tala om att vi är på väg in en depression, utan att kunna redovisa en enda ny åtgärd för att dämpa det fria fallet i ekonomin.
Men landets bästa är viktigare än den personliga prestigen. Det är hedrande för Erik Åsbrink att han insett det. Nu väntar vi bara på Anders Borg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
