Anders Johansson, förbundsordförande, och Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef, för Forena – försäkringsfacket.

debatt Just nu landar det orange kuvertet i svenska brevlådor. Ett ångestladdat kuvert. Enligt Pensionsmyndigheten känner sig 25 procent oroliga när de får det. En fullt befogad oro, i alla fall om du är ung.

Enligt en färsk rapport från försäkringsfacket Forena sjunker de allmänna pensionera dramatiskt. Halva lönen i pension är redan ett faktum. Och om inget görs landar pensionera under 45 procent av slutlönen för alla födda efter 1971, och närmare 40 procent av slutlönen för milleniumgenerationen.

Här kan det vara värt att påminna om målet för det allmänna pensionssystemet: minst 60 procent av slutlönen var tanken när dagens pensionssystem reformerades 1994. Men det blev bara verklighet för de första två årskullarna som gick i pension.

Det är Pensionsgruppen, som består av företrädare från partierna bakom 1994-års pensionsreform, som har i uppdrag att vårda det allmänna pensionssystemet och dess grundläggande principer. För några veckor sedan presenterade de lagförslag om höjningar av garantipensionen och bostadstillägget, samt höjd pensionsålder. Men det är svårt att förstå hur några av förslagen ska få en vårdande effekt.

En av de grundläggande principerna i det allmänna pensionssystemet är livsinkomstprincipen. Den innebär att pensionen ska motsvara en viss andel av individens sammanlagda inkomst under arbetslivet. Problemet är bara att livsinkomstprincipen inte längre fungerar.

Idag får många som jobbat heltid ett helt arbetsliv endast 1000 – 2000 kronor mer per månad i allmän pension, jämfört med vad någon som inte jobbat alls får från grundskyddets garantipension och bostadstillägg. Genom att höja grundskyddet krymper skillnaden mellan att ha arbetat och att inte ha arbetat ytterligare. Istället för att vårda livsinkomstprincipen urholkas den alltså.

Du som är ung idag förväntas jobba fem år längre än dina föräldrar.

Att höja pensionsåldrarna är nödvändigt eftersom vi lever allt längre. Men det räcker inte. För 90-talisterna innebär förslaget en pensionsålder på 70 år. Det skulle höja deras pensioner från drygt 40 procent till 55 procent av slutlönen, förutsatt att man började jobba heltid senast vid 23 års ålder. Signalen från Pensionsgruppen är tydlig: Du som är ung idag förväntas jobba fem år längre än dina föräldrar, mot att få marginellt mer i allmän pension än vad de fick.

Det här är ett generationssvek. För Forena och våra medlemmar i försäkringsbranschen är pension vardag. Vi vet att det finns fler åtgärder att vidta, som Pensionsgruppen ännu inte velat ta ställning till.

En sådan åtgärd är att höja pensionsavgiften från dagens 17,21 till 18,5 procent, som var tanken när vårt nuvarande system utformades. Det skulle höja inkomstpensionerna för morgondagens pensionärer med i snitt 1 500 kronor per månad. När fler kan leva på sin inkomstpension minskar också behovet av grundskydd. Pensionsavgiften bör helt betalas in via arbetsgivaravgiften. Genom att kvitta höjningen mot en lägre allmän löneavgift blir förändringen kostnadsneutral för både arbetsgivare och anställda. Dessutom skulle höjd pensionsavgift göra att Pensionsgruppens planerade pensionsåldershöjning kan ske i ett lägre tempo, vilket ger bättre planeringsmöjligheter för anställda och arbetsgivare.

Att inte göra allt som står i ens makt för att rädda ungas pensioner är oacceptabelt. Är målet fortfarande ett allmänt pensionssystem som kan leverera anständiga pensioner på minst 60 procent av slutlönen krävs en riktig pensionsreform.

 

Anders Johansson, Förbundsordförande, Forena – försäkringsfacket

Håkan Svärdman, Samhällspolitisk chef, Forena – försäkringsfacket