Ole Settergren Carl-Magnus Löfström,

replik pensioner Eva Eriksson och Håkan Svärdman anser att Pensionsmyndigheten sprider myter om alltför goda pensioner. Kritiken är på flera punkter felaktig – och vi står fast vid att Sverige generellt sett inte har låga pensioner, skriver Carl-Magnus Löfström och Ole Settergren från Pensionsmyndigheten.

I debattinlägget Sluta sprida myter om pensionärers goda ekonomi den 31 mars skriver Eva Eriksson från SPF Seniorerna och Håkan Svärdman från försäkringsfacket Forena att Pensionsmyndigheten ”sprider felaktiga myter om pensionärers ekonomiska vardag”. Vi vill särskilt kommentera tre aspekter av den kritik som rikas mot myndigheten.

  1. Vad som ger en god pension. Eva Eriksson och Håkan Svärdman skriver att Pensionsmyndighetens budskap är att ”det är lugnt ifall man jobbar och har tjänstepension – då får man det bra som pensionär”. Detta är ett felaktigt påstående.

Pensionsmyndighetens budskap har i många år varit att det som påverkar pensionen mest är hur mycket man tjänar genom hela livet, om man har tjänstepension och vid vilken ålder man går i pension. Vi har aldrig sagt något om huruvida dessa tre faktorer automatiskt leder till att man får det bra som pensionär. Därför lyfter vi också fram olika riskgrupper, till exempel personer i låglöneyrken där garantipensionen innebär att arbete faktiskt inte alltid lönar sig.

  1. Hur ekonomisk standard beräknas. Eva Eriksson och Håkan Svärdman skriver att Pensionsmyndighetens beräkning av pensionärers ekonomiska standard bygger på att vi ”smetar ut ojämnt fördelade inkomster från lön, kapital och privat pension på samtliga pensionärer”.

Detta stämmer inte eftersom Pensionsmyndigheten använder medianvärden, inte medelvärden. Vi redovisar även resultaten för den femtedel av pensionärerna som har lägst respektive högst inkomster, i syfte att just lyfta fram den stora spridningen.

  1. Vilka jämförelser som ger kompensationsgrad. Eva Eriksson och Håkan Svärdman skriver att Pensionsmyndighetens beräkningar ”förvränger bilden av pensionärernas ekonomiska vardag”. Det tydligaste exemplet på skillnaden mellan debattörernas och myndighetens beräkningar gäller kompensationsgrad, det vill säga skillnaden mellan slutlön och pension.

Pensionsmyndigheten anser att det är missvisande att på detta sätt jämföra pension mot pension och lön, i stället för att jämföra pension mot lön.

När Pensionsmyndigheten räknar ut kompensationsgrad jämför vi pensionen vid 65 års ålder mot det som tjänats in till den allmänna pensionen samt inkomster över intjänandetaket vid 60-64 års ålder.
När Eva Eriksson och Håkan Svärdman räknar ut kompensationsgrad jämför de pensionen vid 65 års ålder mot samma sak som Pensionsmyndigheten plus redan uttagen pension i åldern 60–64 år. Pensionsmyndigheten anser att det är missvisande att på detta sätt jämföra pension mot pension och lön, i stället för att jämföra pension mot lön.

När allt detta är sagt kring detaljer och beräkningar är det också angeläget att vi inte tappar bort ett mycket viktigt konstaterande i pensionsdebatten: Sverige har generellt sett inte låga pensioner. I en internationell jämförelse är de svenska pensionerna ungefär genomsnittliga i förhållande till den genomsnittliga inkomsten i landet. Men vi är också de första att hålla med om att det finns de som har låga pensioner, men båda förhållandena kan vara sanna samtidigt.

Pensionsmyndigheten ska stärka pensionssparares och pensionärers ställning som konsumenter av pensioner. För att lyckas måste vi också bidra till att samhällsdebatten om pensioner blir så rättvisande som möjligt. Vi hoppas på en saklig pensionsdebatt även ett valår.

Carl-Magnus Löfström, kommunikationschef
Ole Settergren, analyschef
Pensionsmyndigheten