Under sommaren har de kritiska rösterna om pensionssystemet samlats på hög. Kommer sensommarens börsfall återigen innebära sänkta pensioner? Men nu är det inte längre tillfälliga kriser som framkallar kritik – hela systemet ifrågasätts. Pensionerna verkar utvecklas till en ångestbomb med fördröjd utlösning.
Men den nödvändiga debatten hålls fortfarande tillbaka. I Arena (4/11) listade Björn Elmbrant tre stora inlägg under året som effektivt tryckts undan. Förts ut var en rapport från LO i februari om att industriarbetarnas pensioner var betydligt lägre än man räknat med. I mars efterlyste Håkan Juholt en bred utvärdering av pensionssystemet i sitt installationstal. Och en månad senare enades alla pensionärsorganisationer om ett unikt gemensamt ställningstagande för stora förändringar.
Men samtliga förtegs av reportrarna eller hånades av de stora ledarsidorna. Och i riksdagen bevakar det hemlighetsfulla väktarrådet – Pensionsgruppen – att ingen rubbar systemets trovärdighet genom uppkäftiga ifrågasättanden.
Efter långa förhandlingar skapades nuvarande system mitt under börsyrans epok. Ekonomer försäkrade att aktier alltid var bästa sparform. Pensionernas kopplades därför till börsutvecklingen. Ansvaret, om det skulle gå illa, försköts samtidigt från staten till individen. Även det typiskt uttryck för tidsandan.
Men nu avslöjar ekonomer plötsligt att deras yrkeskår undanhållit sanningen. Aktiemarknaden har i själva verket aldrig varit den långsiktigt bästa sparformen. Det bara verkade så under några guldkantade decennier. Pensionsreformens grundprinciper var en svindel. Det kan vara dags att syna även andra systemreformer som klubbades utifrån samma förutsättningar om evig börsuppgång.
I höst har många börjat tala om ”det nya normala”: marginellt stigande börs, låg tillväxt och hög arbetslöshet. Samtidigt påpekar Magnus Lindmark, professor i ekonomisk historia, i Dagens Arena, att Stockholmsbörsen fortfarande är övervärderad i förhållande till den reella ekonomin och möjligen närmar sig ett ordentligt ras utan återhämtning. Vad händer med pensionerna i den här nya situationen, i en värld utan stigande börsvärden?
En välmotiverad oro har börjat sprida sig, men frågor om möjliga politiska förändringar sopas undan, tystas ner eller marginaliseras som populism. För många förbrukade ”sanningar” verkar hotade.
Nyligen skrev ekonomijournalisten Joel Dahlberg i SvD (12/9): ”Vi har alltså inte längre ett system som förmår leverera stabila och förutsägbara pensioner, det enda vi har är ett stabilt pensionsmaskineri” – bevakat av ett eget väktarråd, och en hel generation beslutsfattare som investerat sin heder i ”sanningar” som inte längre gäller.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
