Rättsosäkerheten är stor när det gäller terrorismbekämpning och Sveriges muslimer har tyvärr anledning att känna oro, skriver juristen Per Holfve.
Presidentkandidaten Donald Trump krönte i veckan sin rasistiska bana med ett sanslöst utfall mot muslimer. I ett uttalande den 7 december föreslog han att muslimer inte skulle släppas in i USA.
Utspelet har mött rättmätig kritik men Trump har säkert också stöd bland sina tilltänkta väljare. I Sverige har Trumps uttalande beskrivits i kritiska ordalag, utom från ett håll. På SD-understödda Avpixlat uttrycks att Donald Trump bara uttryckt det som “vanligt folk redan uttrycker kring de amerikanska middagsborden”.
Några dagar innan Donald Trump verbalt attackerade muslimer så gjorde Jimmie Åkesson (SD) samma sak, om än i mer försåtliga ordalag. I en intervju i SvD den 26 november efterlyste han undersökningar bland muslimer i Sverige för att kartlägga deras attityder.
Syftet uppgavs vara gott men som vanligt när det gäller Åkesson var utgångspunkten misstänksam och konspiratorisk. “Här kan vi inte ens undersöka attityder i den muslimska befolkningen”, påstod Åkesson, trots att det är direkt felaktigt.
Muslimer får återkommande svara på frågor i olika undersökningar men vi har inte för vana i Sverige att skilja ut olika grupper utifrån religiös tro eller etnisk tillhörighet.Det finns undantag, bland annat de undersökningar om tolerans som Forum för levande historia har genomfört bland landets unga.
I den senaste undersökningen från 2014 framkom bland annat att elever som är födda i Sverige och där båda föräldrarna är födda i Sverige, uppvisar mer negativa attityder gentemot såväl invandrare som till muslimer. Det framkom också att inställningen till muslimer var mer negativ bland elever som är kristna än bland övriga.
Islamofobin är mer än en fix idé hos ett fåtal högljudda politiker och debattörer. Det är en av vår tids farligaste diskurser och den genomsyrar mycket av samhällsdebatten. Forskning visar att islamofobi är särskilt framträdande efter islamistiska terrordåd. Rädslan för våldsbejakande fundamentalism får myndigheter och regeringen att tappa huvudet och fatta förhastade beslut.
Ett exempel är kriminaliseringen av resor med “terrorismsyfte” som nu skyndsamt bereds för att en proposition ska kunna beslutas senast den 23 december. Fort och fel är ett koncept som en inte gärna vill förknippa med lagstiftningsarbete men denna gång är risken för diskriminerande effekter överhängande.
Detsamma gäller lagstiftningen mot finansieringen av terrorism, som riskerar att få långtgående konsekvenser för svenskar med rötter i muslimska länder.
De långtgående lagar och åtgärder som nu föreslås är enligt en del inte tillräckliga. Jenny Sonesson hävdar i Expressen den 10 december att än mer måste göras. Hon målar upp en bild av asylsökande som potentiella hot och påstår att Mona Sahlin varit undfallande mot våldsbejakande islamism. Det är en riktigt unken text som Sonesson har skrivit men hon är långtifrån ensam. Listan på de som framställer muslimer som demokratins fiender kan göras lång.
SD och extremhögern går i bräschen, men utan tyst medhåll hade de inte nått sådana framgångar. Vi har sett vad liknande tankegångar har lett till för judar och romer. Vi såg vad rädsla och ilska ledde till efter den 11 september 2001.
Rättsosäkerheten är påfallande hög när det gäller terrorismbekämpning och Sveriges muslimer har tyvärr anledning att känna oro. Vi behöver inte fler utspel som Donald Trumps för att motverka islamistisk terrorism. Vi behöver genomtänkta åtgärder och sansad diskussion. Allt annat riskerar att drabba oskyldiga muslimer.
Per Holfve, jurist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
