Jag håller helt med Stefan Fölster och Fabian Wallen om att “försiktighetsprincipens järnregel” är den styrande principen inom de flesta riksdagspartier, kommuner och landsting. Nytänkande och innovation behövs inom alla delar av samhället, även i riksdagen och i det privata näringslivet. Det finns en romantisk flummighet och en ideologiskt betingad blindhet både till höger och vänster, i det privata såväl som i det offentliga. Sverige behöver verkligen fler kreativa människor och konstruktiva lösningar.
Men det är ändå klokt att analysera konsekvenserna för olika grupper i samhället innan vi prövar lösningarna i det verkliga livet. Därför är en och annan offentlig utredning och myndighet mycket bra. Jag ser ett skriande behov att uppföljning och utvärdering, styrning och kontroll inom en rad offentligt finansierade verksamheter i dagens Sverige. Samtidigt ser jag en ideologiskt betingad blindhet utan rationell grund hos vår nuvarande regering, liksom den föregående. Om nu Gunnar Sträng med sin livrem och sina hängslen verkligen utgör förebilden, har dagens regering mycket att lära av just Gunnar Strängs principer och ideal. De förpliktigar till en rad åtaganden.
Här kommer jag att ta upp de politikområden som rör vård, omsorg och jämställdhet.
Mycket har sagts om fördelar och nackdelar med valfrihetsreformer inom vård och omsorg. Här nöjer jag mig med att konstatera att reformer bör genomföras först efter att ett hållbart beslutsunderlag sammanställts. De får inte – som nu varit fallet – hastas igenom av ideologiska eller andra svårförståeliga skäl. Nu krävs nationella uppföljningar av de genomgripande reformer om valfrihet inom vård och omsorg, för att säkerställa hur medborgarnas rättigheter och levnadsvillkor har påverkats.
När det gäller ”världens mest jämställda land”, som vi envisas med att se oss som trots att vi halkat ner rejält i de internationella jämförelserna, bör vi fråga oss varför vi ännu inte har en Jämställdhetsmyndighet. Vad gäller styrning och uppföljning av jämställdhetspolitiken ligger vi hopplöst efter. Alla politikområden bör styras enligt principerna om kostnadseffektivitet, mot fastslagna mål och transparens i verksamheten.
Läs bara Jämställdhetspolitiska utredningens betänkande ”Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål”. Slutsatsen var tydlig: organisationen och effektiviteten i jämställdhetspolitikens genomförande brister. Vi lade ett välgrundat förslag om inrättade av en Jämställdhetsmyndighet. Underlaget liksom argumentationen för förslaget var transparent och tydlig. Vi måste gå ifrån projektduttandet och röra oss mot en tydligare reglering, uppföljning och kontroll av de verksamheter som politikområdet finansierar för att kunna uppnå de jämställdhetspolitiska målen. Dåvarande regering sa ja, men efter valet 2006 revs beslutet upp av den nya regeringen.
Som en av sekreterarna i utredningen väntar jag fortfarande på en hållbar argumentation kring varför. Ni är så välkomna att höra av er till mig, liksom till den särskilda utredaren Gertrud Åström, och berätta. Vi väntar med spänning.
Jag har svårt att förstå varför vi skulle låta solidariskt finansierade verksamheter, dessutom med avgörande betydelse för medborgarnas levnadsvillkor, få rulla på i år efter år utan ett tydligt och fungerande regelverk, rutiner och strukturer för uppföljning och kontroll. Det är bara ett av regeringens problem just nu. Kanske borde vi inspireras av talet om flumvänstern och även börja tala om flumhögern.
Petra Ulmanen, journalist och doktorand, Stockholms universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
