Sveriges Radio gjorde häromdagen ett stort nummer av statistik från SCB som påstods peka på en vidgande klyfta mellan rika och fattiga i Sverige. Hela 96 av de 100 bostadsområden i Sverige där medianinkomsten är allra högst ligger i och runt Stockholm. Slutsatsen var given: Huvudstaden drar ifrån och lämnar resten av landet på efterkälken.
Ämnet kittlade nyhetsnäsan på landets redaktioner. Björn Elmbrant på Dagens Arena var inget undantag. I en bitskt och bitvis riktigt underhållande ledare gav han Sveriges alla rika en rejäl knäpp på näsan.
Men i sin iver att svinga pennan mot överflöd och rikedom missade Björn Elmbrant, och även Sveriges Radio, att inkomstskillnaderna i Sverige i en internationell jämförelse faktiskt är mycket små. De flesta svenskar saknar dessutom finansiella tillgångar, det vill säga pengar på banken som kan skänka trygghet i vardagen. Få svenskar skulle, utan att väsentligt sänka sin livsstandard, kunna lämna arbetsmarknaden för att enbart leva på sparat kapital, en högst rimlig definition av rikedom. Jobbskatteavdragen, slopad förmögenhetsskatt och förändrad fastighetsbeskattning har knappast påverkat denna situation i särskilt stor utsträckning.
Sveriges Radio valde i sin kartläggning att mäta medianinkomst i Sverige, en ovanlig metod. De flesta, däribland FN och OECD, brukar titta på den så kallade ginikoefficienten när fördelningen av inkomster i ett samhälle ska mätas. Ginikoefficienten anger enkelt uttryckt ett spann mellan 0 och 1. På denna skala signalerar 0 maximal inkomstjämlikhet, att alla har lika stora inkomster, medan 1 betyder maximal ojämlikhet, eller att en enda person har alla inkomster i ett samhälle.
De senaste uträkningarna från SCB är statistik från 2008. Där framgår att hushållens disponibla inkomster exklusive kapitalinkomster ger Sverige en ginikoefficient på 0,259. Tillsammans med övriga nordiska länder har Sverige därmed den minsta lönespridningen i världen.
Många svenskar saknar dessutom egna besparingar. Enligt SCB-statistik från 2007, det vill säga innan den omskakande och för många kännbara finanskrisen, hade 30 procent av den svenska befolkningen antingen ingen nettoförmögenhet alls eller var skuldsatta. Faktum är att nästan alla svenskar saknar en förmögenhet om man bortse ifrån värdet på den egna bostaden. Värdet av en bostad, minus skulderna till banken, är självklart en del av en nettoförmögenhet. Men värdet är fiktivt och gör mycket liten skillnad i vardagen. I både slott och koja äter man fiskpinnar och makaroner till middag.
Det finns en grovt missvisande bild av rikedom i Sverige. De senaste årens kraftiga prisuppgångar på bostäder har sannolikt gjort sitt för att legitimera denna föreställning. Många envisas med att se mångmiljonärer bakom snart sagt varenda husknut.
En närmare titt på statistiken visar att detta är fel. Missuppfattningen är beklaglig och riskerar dessvärre att skymma en verklighet där de allra flesta av oss måste vända och vrida på slantarna för att få vardagsekonomin att gå ihop.
Philip Lerulf, Timbro, ansvarig för Folkkapitalism
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
