Hanna Walinders och Thomas Janssons debattartikel den 31 januari, “Balansera eurozonpakten med jobb och investeringar”, är mycket välskriven och pekar tydligt på ett antal punkter där både författarna och EU-kommissionen är fullständigt överens om strategi och mål.
Tyvärr är det dock så att det i dag saknas utrymme i många medlemsstaters budgetar till större investeringar eller en mer expansiv finanspolitik. För sådana länder finns det egentligen bara en väg framåt, och det är tillväxtvänlig budgetdisciplin i kombination med strukturella reformer. Det allra viktigaste nu är att återställa förtroendet för medlemsstaternas förmåga att hantera sina skulder. Sådant förtroende är nödvändigt inte bara för finansmarknaderna, utan för investerare och vanliga medborgare. Ju större osäkerhet som råder, desto dyrare blir alla transaktioner.
Typiskt sett måste alltså många medlemsstater spara, men det bör inte ske på de områden som skapar förutsättning för långsiktig tillväxt, till exempel anslagen för forskning och utveckling, grön energi och bredbandssatsningar, med mera.
Det nya systemet för samordnad ekonomisk styrning på EU-nivå säkerställer inte bara efterlevnad av de gemensamma reglerna, utan också att alla medlemsstater har likadana villkor, samma spelplan skulle man kanske kunna säga.
Vad gör då EU-kommissionen? Kommissionen har hela tiden förespråkat en dubbel strategi baserad på budgetkonsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder (EU:s ekonomiska strategi).
Kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso inledde debatten på toppmötet den 30 januari med att tala om vilka omedelbara åtgärder som bör sättas in, med särskilt fokus på tre områden: ungdomsarbetslösheten, fördjupning av den inre marknaden och hjälp till små och medelstora företag.
Kommissionen kommer inom kort att lägga fram ett sysselsättningspaket med gröna jobb, bättre utnyttjande av den befintliga arbetskraftens kompetens (jobb inom hälso- och sjukvård samt IT).
Över 40 procent av de arbetslösa är under 30 år. 5,3 miljoner unga potentiella arbetstagare. Därför måste ungdomarna prioriteras.
Bland annat föreslås en ungdomsgaranti som ska säkerställa att alla unga har jobb, utbildnings- eller praktikplats inom några månader efter det att de lämnat skolan.
EU kan stödja nationella insatser genom programmen Erasmus (utbildning), Leonardo (yrkesutbildning) och jobbdatabasen Eures (1,3 miljoner lediga jobb och 5,3 miljoner unga utan jobb).
EU kan också använda 22 miljarder euro från Europeiska socialfonden som ännu inte utnyttjats till projekt för att förbättra ungas anställningsmöjligheter kan mobiliseras. Vid behov kan också EU:s strukturfonder omorienteras för att se till att de inriktas på tillväxtstödjande prioriteringar.
Utnyttjande av fonderna tog fart under 2011, med utbetalningar på rekordhöga 32,9 miljarder euro, en ökning på 8 procent jämfört med 2010. 82 miljarder euro i EU-medel för perioden 2007–2013 ska fortfarande anslås. Får vi bara ordning på medlemsstaternas utnyttjande av dessa fonder kan det bli ett betydelsefullt tillskott i arsenalen.
Slutligen: I Europa finns det 23 miljoner små och medelstora företag (SMF) i Europa och det motsvarar ganska exakt antalet arbetslösa. Alla vet att de nya och nödvändiga jobben måste komma i och genom SMF.
Kommissionen har därför lagt fram en serie förslag för att hjälpa SMF, bland annat småföretagsakten (möjligheten att använda medel från regionalfonden för att garantera banklån som rörelsekapital för SMF), minskat den tid det tar att registrera nytt företag, samt andra åtgärder för att minska byråkratin för SMF.
Jag ser fram emot en fortsatt bra dialog och debatt med TCO och de andra fackförbunden om hur EU:s ekonomiska politik ska bedrivas.
Pierre Schellekens, chef för EU-kommissionens representation i Sverige.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
