Chile Vänstern är splittrad i sju partier och inte ens Salvador Allendes dotter Isabel kan vara säker på en plats när Chile går till val den 19 november. Pierre Schori besöker ett land som fortfarande lever i skuggan av en fasansfull ondska.
Det ser mörkt ut för president Michelle Bachelets partivänner i valet den 19 november. Miljonären Sebastián Piñeras höger-centerkoalition noterar 40 procent i opinionsundersökningarna.
Inte ens Salvador Allendes dotter, Isabel Allende, kan vara säker på att bli omvald till senaten. Hon beklagar att vänstern splittrats i sju partier, men hoppas på enighet inför en andra valomgång, om inte Piñera når över 50 procent i den första.
- Men varför tänker många rösta på högern, undrar jag?
»Det kommer massor av ungdomar till mina möten. Men de lovar mig inte sina röster«, svarar Marco Enríquez-Ominami, vars far, Miguel Enríquez, mördades av Pinochets soldatesk. Marco lämnade socialisterna 2010, bildade Progressiva partiet, ställde upp i presidentvalet och slutade som trea med 20 procent.
»Chilenarna ser för mycket av korruption. Många tror att de rika är så rika att de inte behöver bli korrupta«, förklarar Andrés Pascal Allende, grundare av vänsterrörelsen MIR tillsammans med Miguel Enríquez.
Ricardo Lagos, president 2000–2006, är inte optimist. Han ställde upp i årets val, men fick kritik för att inte ha konsulterat innan han tillkännagav sin kandidatur och hoppade av. Han stöder nu Alejandro Guillier som tagit ledningen i vänsterlägret.
Jag känner sympati för Lagos. Det var han som under folkomröstningen 1990, i den första fria tv-debatten efter kuppen 1973, pekade ett anklagande finger åt juntaledaren och sa att ett ja till Pinochet skulle innebära ytterligare åtta år av mord och tortyr.
År 2003 drog Lagos igång »Nationalkommissionen om politiska fångar och tortyr« under militärjuntans år 1973. Med parollen ”Utan det förflutna finns ingen framtid” fick alla som ville träda fram, öppet eller anonymt, vittna om tortyr och fångenskap. Över 35 000 hörsammade kallelsen. Av dessa godkändes 28 000 och ekonomisk kompensation utlovades.
94 procent av alla som fängslades blev torterade och att praktiskt taget alla 3 400 kvinnorna blev utsatta för sexuellt våld.
Samtliga tortyrcentra i landet är registrerade, liksom torterarna, tortyrmetoderna och den roll som spelades av den tidens domstolar. De anonyma vittnesmålen förvaras i Museo de la Memoria y Los Derechos Humanos med en hemligstämpel på 50 år.
Lagos frågar i förordet till den digra rapporten (2004) hur så mycket fasansfull ondska kunde uppstå och hur chilenarna kunde leva i tystnad under 30 år.
Han understryker att 94 procent av alla som fängslades blev torterade och att praktiskt taget alla 3 400 kvinnorna blev utsatta för sexuellt våld. Effekterna av Kommissionen består än idag. Under mitt besök begick en känd flygofficer självmord då nya anklagelser hade dykt upp.
I museet, som invigdes 2010 av president Bachelet, finns en permanent utställning över diktaturen som påminner i utförande och detaljrikedom om Holocaustmuseet i Washington.. Samtliga kända tusentals dödade och försvunna är avbildade på en hög vägg. Genom ett digitalt spel kan man lyfta fram offrens namn och historia.
I källaren avslöjas i en diger dokumentsamling, kallad »Statshemligheter«, Nixons och Kissingers planer på att störta Allende. I en topphemlig PM till Nixon den 5 november 1970 utmålar Kissinger Allende som en hård marxist med ett djup misstro mot USA.
Presidenten måste fatta ett historiskt ytterst svårt beslut, skriver Kissinger, som kommer att påverka hela Latinamerika och tredje världen, USA:s roll i hemisfären och även globalt, inkluderande relationerna till Sovjetunionen och USA:s självbild.
I källaren avslöjas i en diger dokumentsamling kallad »Statshemligheter« Nixons och Kissingers planer på att störta Allende.
På museet möter jag Juan Somavía, som under sin exil i Mexiko bildade forskningscentret ILET tillsammans med den förre kristdemokratiske utrikesministern och senatorn Gabriel Valdés. ILET blev också ett utländskt nav för motståndet mot Pinochet. Valdés kom från exilen i USA där han hade arbetat med Allendes förre utrikesminister Orlando Letelier, som hade mördats mitt i Washington av en av Pinochets dödspatruller samma år.
Vi talade om Trump och Latinamerika och kom att tänka på vad Valdés hade berättat om Chiles inköp av tolv nya stridsflygplan. Upphandlingen började 1995, och konkurrensen stod mellan amerikanska Lockheed Martin med F16 och McDonnell Douglas med F18 Hornet, franska Mirage 2000 och svenska Saab 39 Gripen. I oktober 2000 lämnade samtliga budgivare sitt sista bud till Chiles flygvapenchef i förseglade kuvert.
Valdés berättade att den chilenska sidan ansåg att det svenska budet, som innehöll ett motköp på 12 miljarder kronor, var det bästa. Men den 27 december 2000 meddelade Chile att man valde F16. Trycket från USA hade varit exceptionellt. President Clinton och utrikesminister Albright hade ringt och stått i.
Pentagon hade hotat med att om Chile inte tog F16 skulle allt militärt samarbete äventyras. Om man däremot köpte amerikanskt, utlovades ett privilegierat och långsiktigt samarbete.
Så gick det till då, och även nu. Om Sverige skulle ha fräckheten att ratificera FN-konventionen om ett allmänt kärnvapenförbud, hotar Pentagons James Mattis att dra in Sveriges »guldkort« i Nato. Ränderna går aldrig ur.
När det gäller amerikansk vapenexport, och det är ju till Nato som stora delar av amerikanska vapen går, släpps tydligen galna hundar lösa. Som tur är, verkar regeringen (utom försvarsministern) enligt trovärdiga uppgifter inte ta hänsyn till det hotet.
Sista dagen i Santiago träffar jag min ambassadörskollega från FN-tiden, utrikesminister Heraldo Muñoz .
Som medlem av säkerhetsrådet under det katastrofala amerikanska kriget mot Irak blev Chile, liksom andra i rådet, utsatt för extremt tryck av Washington för att stödja Bushs illegala intervention. Men Chile och majoriteten stod emot Bushadministrationens utpressning. Samma attityd krävs i världen idag gentemot det galopperande vansinnet i Washington.
Pierre Schori är diplomat och socialdemokratisk politiker, tidigare bland annat biståndsminister och chef för Sveriges FN-representation i New York.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
