Thomas Piketty ritar om kartan och förändrar vårt sätt att se på ekonomin. Det ställer krav på politisk handling i syfte att öka jämlikheten.
Det tog fem år att sälja 1 000 exemplar av första bandet av Karl Marx ”Das Kapital” som kom ut på tyska 1867. Och det dröjde två decennier innan den översattes till engelska.
Thomas Pikettys ”Capital in the Twenty-First Century” kom på franska förra året. Den engelska översättningen i våras. Boken är en redan en internationell succé. Piketty är ett namn på allas läppar. I måndags arrangerade LO en föreläsning i Almedalen och på tisdagen medverkar Piketty på Socialdemokraternas legendariska ekonomiska seminarium
Piketty fokuserar på den ökade ojämlikheten och i synnerhet den rikaste delens ökade överflöd. Till skillnad från många andra ekonomer utgår han från verkliga data och historiska erfarenheter. Inte från teoretiska modeller av en tänkt ideal ekonomi.
Han är knappast någon revolutionär som Marx. Men de förändringar han belägger och kritiserar är iögonfallande nog. Därför håller den på att rita om den politiska kartan och vårt sätt att se på ekonomin. Helt enkelt eftersom han drar undan mattan för de ekonomisk-politiska dogmer som styrt politiken de senaste decennierna.
Piketty visar att under de senaste decennierna har ojämlikheten ökat så mycket att de tenderar att bli såväl improduktiva som djupt omoraliska. I USA, där utvecklingen har gått längst, går i dag över 50 procent av alla inkomster (löne- och kapitalinkomster) till den rikaste tiondelen.
Utvecklingen i Europa har inte nått dit ännu. Men tendensen är den samma även här. Vi närmar oss samma stora orättvisor som för hundra år sedan, före de två världskrigen, den stora depressionen, demokratin och innan välfärdsstaten.
Piketty inbjuder till olika slags läsningar. Historiska data kan frammana determinism. Och det är möjligt att läsa boken med pessimistiska ögon. Det var 1900-talets stora tragedier som skapade förutsättningar för ett mer jämlikt samhälle under senare delen av 1900-talet.
Under sin föreläsning i Almedalen avslutade Piketty med ett mer optimistiskt budskap till den till stora och påfallande unga publiken. Vi är mycket rikare än för 50 år sedan. Det är i grunden viktiga och positiva nyheter.
Frågan är hur vi fördelar det ökade välståndet mellan grupper och individer och mellan det offentliga och det privata. Det finns härvidlag inget ödesbestämt. Dagens situation beror i hög grad på politiska beslut.
Piketty lyfte fram två möjliga och viktiga slutsatser. Det första är att satsa på utbildning för breda grupper. Utbildning som satsar mer på eliten ger orättvisa resultat. Dessutom framhöll han att vi behöver progressiva skatter.
I detta avseende är Sverige knappast något föredöme numera. Progressiviteten har urholkats. Förmögenhetsskatten och arvsskatten har avskaffats. Fastighetsskatten har ersatts av en låg kommunal avgift. Bolagsskatten har sänkts. Omfördelningen i skattesystemet har kort sagt minskat.
På 1960-talets uppmärksammades de kvardröjande klassorättvisorna inte minst genom låginkomstutredningen. Kanske är det dags för en ”höginkomstutredning”. Och en politik som minskar klyftorna och genomför en skatteöversyn som skapar mer rättvisa skattebaser.
Detta måste stå högt upp på dagordningen för en kommande ny regering.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
