Piratpartiet föddes visserligen i Sverige 2006. Men trots framgången i Europaparlamentsvalet 2009 (7,13 procent), spelar partiet en marginell roll i den nationella politiken. Än så länge.
Men i Berlin fick Piratpartiet nyligen 8,9 procent av rösterna. Till en början kunde framgången avfärdas som ett storstadsfenomen. Men nationella opinionsmätningar har vittnat om ett stöd på runt tio procent! Detta har bekräftats i Saarland och Schleswig-Holstein under våren, där fick Piraterna 7,4 respektive 8,2 procent.
Nyvalet i Nordrhein-Westfalen med 18 miljoner invånare söndagen den 13 maj gav Socialdemokraterna och de gröna ett fungerande regeringsunderlag. Valet bekräftar SPD:s återhämtning efter sammanbrottet 2009. Enligt vallokalsundersökningarna ökar Socialdemokraterna till 39 procent och regeringspartiet CDU backar till 26 procent. Manegen är krattad för regimskifte i valet nästa år.
Med 7,5 procent tågar Piraterna även in i Nordrhein-Westfalens delstatsparlament. Att ett nytt parti så snabbt kan inhösta sådana framgångar är – ja, sensationellt. Det tyska partiet bildades strax efter det svenska på ”C-Base”, en samlingsplats för hackare, i Berlin. Piraterna lär kunna göra entré i förbundsdagen nästa år. Inte dåligt med tanke på att partiet saknar strategi, sammanhållet program och organisation.
Partiet bärs upp av en kader aktivister som har ett kraftfullt vapen i sina händer. De kan använda den moderna informationsteknologins alla redskap för sina syften. Piraterna praktiserar redan demokrati via nätet. Ständigt uppkopplade genomför de omröstningar, formulerar och skriver program. Partiets kongresser ser inte riktigt ut som en ”vanlig” partistämma. Snarare påminner det om när dataspelare ”lanar” dygnet runt.
Fokus ligger på kamp mot statlig reglering av nätet och alla slags upphovsrättsliga begränsningar. I Sverige inspirerade Pirate Bay-rättegången. I Tyskland har familjeminister Ursula von der Leyens (”Zensursula”) internetspärrar mot barnpornografi mobiliserat nätaktivister. Piraterna företräder libertarianska krav på legalisering av droger i kombination med krav på en allmän medborgarlön (utan krav på motprestation) och nolltaxa i kollektivtrafiken. Med andra ord rör det sig som en kombination av extrem liberalism och anarkistisk alternativism som kan vetta både mot höger och vänster.
Men som statsvetaren Claus Leggewie påpekar i senaste numret av tidskriften Arena finns en reell politisk konfliktyta som rör ”nya ägandeförhållanden mellan immateriella och materiella värden och om radikal informationsfrihet genom transparens och allmän åtkomst”.
Logiken ger vid handen att informationssamhället kommer att producera nya politiska rörelser, ungefär som industrisamhället och miljöhoten. Om Piraterna blir en beständig rörelse återstår att se. Piraterna främjas även av ledan över de etablerade partiernas formaterade sätt att göra och presentera politik. Piraterna kanaliserar just nu mer effektivt än andra detta allmänna missnöje. I Tyskland försöker SPD:s Sigmar Gabriel nu famna internetfrågorna. De gröna är mest sura. De gamla miljöaktivisterna utmanas nu av ett parti som går i deras fotspår och tar deras väljare!
Historiskt har Tyskland varit hemort för socialdemokratin, kristdemokratin och de gröna. Alla tre etablerades på allvar i Tyskland för att senare ”exporteras”. Svenska politiker borde nog lägga örat mot marken. Även om Piraterna för en tynande tillvaro har de 8 000 medlemmar. Det kan gå snabbt. Om man är uppkopplad.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
