Plötsligt händer det!

ledare Ett möjligheternas fönster har slagits upp i Ryssland. Putin kommer att göra allt för att stänga det igen.

Redan tidigt i höstas, när protesterna mot diktaturen i Belarus fick som mest uppmärksamhet, var det många analytiker som ställde frågan: Ska samma protester bryta ut i Ryssland?
Putin måste vara livrädd för en sådan utveckling!
Frågan var logisk. Sedan 1990-talet har Ryssland varit både ”storebror” och släpvagn åt Lukasjenkos Belarus. Storebror för att landet fortfarande är så präglat av den sovjetiska tiden och fortfarande beroende av stödet från Moskva. Släpvagn för att den repression och den ovilja att liberalisera det politiska systemet som präglat Belarus steg för steg kopierats av Putin.
Men protesterna? Skulle Ryssland även där kunna bli en spegel för Belarus? Frågorna har varit fler än svaren.
Så plötsligt händer det.
Helgens bilder från demonstrationer i Moskva, St Petersburg, Novosibirsk, Jakaterinburg, Valdivostok visar hur starkt missnöjet mot Putins regim är på väg att växa sig.
Människor protesterade i snart sagt varenda stad. I Yakutsk gick människor ut i 52 minusgrader, trotsade både kylan och polisen för att stötta den fängslade oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj.

Hur repressivt kommer svaret att bli?

Sveriges Radios korrespondent Maria Georgieva beskrev hur många av de hon talade med på torgen och gatorna i Moskva gick ut och demonstrerade för första gången. En kvinna hon talade med hade rest 300 kilometer för att visa att hon fått nog av Putins styre.
DN:s korrespondent berättade om ungdomar som inte ens var födda när Putin grep makten, som nu tröttnat på att friheten i landet är så begränsad. Ungdomarna räknade med att gripas. I fickan hade telefonnummer till advokater och organisationer för mänskliga rättigheter, men även vatten och våtservetter för att klara några dygn i arresten.
Polisen svarade, som alltid i sådana här situationer, med våld. Ofta massivt. Människor slogs ned på gatan, över 3000 personer fängslades. Även journalister drabbades av våldet.
Omvärlden har fördömt myndigheternas agerande. Putin har, som vanligt, skyllt protesterna på utländsk infiltration.

I dag, måndag, ska EU besluta om vilka åtgärder helgens händelser och fängslandet av Navalnyj ska leda till. Unionen har sedan tidigare sanktioner mot Ryssland. De infördes 2014 som en reaktion på Putins åtgärder för att destabilisera situationen i Ukraina och förlängdes så sent som i december förra året.
Det är rimligt med ytterligare skärpta åtgärder. EU måste markera tydligt. På samma sätt som i Belarus tycks demonstranterna redo att testa gränserna mer långsiktigt. Nya protester är aviserade redan nästa helg. I det läget behöver människor se att omvärlden vet vad som händer, att omvärlden reagerar och stöttar deras kamp.
De som betraktade den stora proteströrelsen i Belarus som ett förebud om en motsvarande, men uppskalad, rörelse i Ryssland (Putin var troligen en av dem) kan ha fått rätt.
Det är långt ifrån givet vilken väg utvecklingen tar från och med nu. Orkar människor trots myndigheterna? Hur repressivt kommer svaret att bli? Ett möjligheternas fönster har slagits upp i Ryssland. Putin kommer att göra allt för att stänga det igen.
Läget är på en och samma gång öppet, hotfullt och hoppfullt.