Poliser ersätter inte kraftfull välfärdspolitik

Det saknas både poliser och polisstationer i Sveriges utsatta områden, som blir fler för varje år. Men framförallt saknas det konkret välfärdspolitik.

Igår kom Polismyndighetens rapport Utsatta områden – social ordning, kriminell struktur och utmaningar för samhället, med en uppdaterad lista på områden i landet som klassas som utsatta.

När rapporten presenterades förra gången, i december 2015, fanns 53 utsatta områden, som i olika hög grad kännetecknas av allvarlig brottslighet, låg socioekonomisk status och med stort behov av polisnärvaro. Av dessa 53 klassades 15 som särskilt utsatta.

I dag är siffran 61 utsatta och 23 särskilt utsatta.

Ett särskilt utsatt område kännetecknas av parallella samhällsstrukturer, svårigheter för polisen att fullfölja sitt uppdrag, obenägenhet hos befolkningen att delta i rättsprocesser, närhet till andra utsatta områden och våldsbejakande religiös extremism.

Med den nya rapporten uppskattas det finnas 5 000 kriminella aktörer och 200 kriminella nätverk i dessa 61 utsatta områden. Det är riktigt illa och ett nederlag för polisen, politikerna och hela samhället.

Rikspolischefen Dan Eliasson sammanfattade under presskonferensen i onsdags tre syften med rapporten:

Den ska vägleda hur polisens resurser bör användas på bästa sätt, den visar att polisen tillsammans med andra myndigheter behöver kraftsamla gemensamt och att andra samhällsaktörer måste engagera sig i områdena.

Hjälp oss, hjälp oss«, utropade Dan Eliasson närmast desperat.

Hjälp oss, hjälp oss, utropade Dan Eliasson närmast desperat.

Att läget är allvarligt råder det ingen tvekan om. Det är en mycket mörk bild som målas upp där narkotikahandeln är det mest problematiska och köparna är främst lokala ungdomar som tillhör samma krets som säljarna.

Våldet har genom åren blivit allvarligare och när man förr sköt i benet för att skrämmas, skjuter man nu i huvudet för att döda, sammanfattar Linda Staaf, chef för underrättelseenheten på polisens Nationella operativa avdelning, Noa.

Trångboddheten är stor och bidrar till att offentliga platser istället blir ungdomars vardagsrum. Därmed riskerar barn och unga att påverkas och användas av de äldre kriminella som också finns där, till exempel för stenkastning.

Rapporten slår fast att bilden inte är ny, utvecklingen har pågått under decennier, vilket förhoppningsvis tar bort impulserna för medial pajkastning för att vinna politiska poäng.

Alla som sett på under åren utan att tillräckligt kraftfullt ta tag i den ökade segregationen, de växande klassklyftorna och ojämlika uppväxtvillkoren, oavsett färg bär ansvar för vad polisens rapport visar.

Det är dags för systematiskt och långsiktigt samlat politiskt arbete.

För det är lätt att både ropa efter fler poliser och att lova dem, vilket både regeringen och alliansen gör. Och visst behövs det fler poliser som kan jobba lokalt och långsiktigt för att bygga upp ett förtroende för rättsväsendet.

Men polisutbildningarnas platser gapar tomma och det saknas polisstationer, som i Rinkeby där polishuset är flera år försenat.

Polisarbetet måste dessutom måste ske parallellt med att trångboddheten och arbetslösheten minskar och de godkända skolresultaten ökar. Det behövs inte fler rapporter nu, det behövs konkret välfärdspolitik.