Den borgerliga regeringens nya arbetsmarknadspolitik har gett resultat. Förra året lämnade 400, 000 A-kassan. Nu står de utan arbetslöshetsförsäkring och bidrar inte till den ömsesidiga solidariteten. Den politiska debattens fokus förskjuts steg för steg. Motståndarna till politiken avkrävs svar om "återställare". Socialförsäkringar betecknas numera som "bidrag" vilka gör människor "beroende" eller leder till att de hamnar i "utanförskap".
Vänstern gör ett allvarligt misstag om den formar sin politik som antitesen till denna retorik. Det vore att falla i en bara alltför lättidentifierbar borgerlig fälla. När socialdemokraten Sven-Erik Österberg häromveckan tänkte högt om en bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen kom de fördömande reaktionerna som ett brev från denna postterminal.
En annan arbetsmarknadspolitik måste förena solidaritet och nödvändig ekonomisk rationalitet. Målet måste vara att få fler i arbete och korta arbetslöshetstiderna. LO-kongressen drev igenom kravet på ett slopande av karensdagarna samt en höjning av a-kassan till 90 procent. Ett argument som på kongressen användes mot motståndarna till höjningen var: "Ni tror inte gott om människor." Men den som vill värna välfärden kommer att avkrävas prioriteringar. Hur god viljan än är. Detta är framtidens politiska vardag.
A-kassan ska skapa trygghet vid arbetslöshet. Men den bör i grunden vara en omställningsförsäkring som är konstruerad på ett sådant sätt att den underlättar att människor kommer tillbaka i arbete. Den ska vara stabil och så pass omfattande att människor finner det mödan värt att betala den.
Samtidigt som LO-kongressen röstade igenom en höjning av ersättningsnivån finns krav på att höja taket för a-kassan. Många får i dag långt under den nuvarande nivån i ersättning på grund av att de tjänar över den högsta ersättningsnivån. Som en följd av detta tecknar många förbund och medlemmar i dag kompletterande försäkringar. Vad ska i framtiden vara en del gemensamma välfärdssystemet och vad ska organiseras i andra former?
Flera frågor pockar på svar. Frågan om en bortre parantes är inte orimlig i omställningsförsäkringen. Frågan är när den ska sättas. En variant är att ha en hög nivå i början av arbetslöshetsperioden och möjligen en avtrappning efter en längre period av arbetslöshet.
Framför allt bör a-kassan kompletteras med aktiva arbetsmarknadsinsatser, just det som den borgerliga regeringen förtalar och skär ned på. En person och en familj som går arbetslös och inte kan finna arbete på sin hemort måste få hjälp och kanske också ekonomiskt stöd för att kunna flytta till ett nytt jobb.
Uppgiften känner vi igen. Men metoderna måste diskuteras och revideras i en solidarisk politik för arbete åt alla.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
