När stupstocken nu har avskaffats, vänds blickarna mot arbetsgivarna för att sänka sjuktalen.
Ett efterlängtat beslut fattades i riksdagen i går. Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen – populärt kallat stupstocken – avskaffades.
Till skillnad från övriga tidsgränser i försäkringen, innebar stupstocken ingen prövning av arbetsförmågan. Det som räknades var i princip endast antal dagar man varit sjukskriven. Nådde du gränsen, blev du överförd i det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen.
Arbetslivsintroduktionen pågick i tre månader. Om deltagaren i programmet då inte hittat ett arbete eller annan sysselsättning, började prövningen av arbetsförmågan om. Av de första som hamnade i arbetslivsintroduktionen, återvände 60 procent till Försäkringskassan som sjukskrivna. Den siffran har inte förbättrats, utan snarare försämrats, över tid.
Det är inte konstigt att regeringen valde att avskaffa den bortre tidsgränsen. Den fungerade inte.
Samtidigt ser vi att sjukskrivningarna ökar i snabb takt. Framför allt är det de psykiska diagnoserna som ökar, och främst hos kvinnor. Det här är en utveckling som måste vändas.
Regeringen har här ett ansvar att via regelverk skapa så goda förutsättningar som möjligt för att en individ ska kunna återvända till sitt arbete. Men frågan är hur långt politiken räcker.
En av de viktigaste aktörerna inom sjukförsäkringen är arbetsgivarna. Som chef har du ett arbetsmiljöansvar. Det innebär att tillse att arbetsmiljön är så pass god att dina anställda inte blir sjuka fysiskt eller psykiskt av att vara på jobbet.
I fall en anställd ändå blir sjuk, är det arbetsgivaren, tillsammans med Försäkringskassan och vården, som ska rehabilitera den sjukskrivne tillbaka till sitt arbete.
Och här brister det. Långt i från alla chefer är en bra part i rehabiliteringssammanhang.
Jag har i mitt tidigare arbete som facklig ombudsman träffat de inblandade i rehabiliteringskedjan – den som är sjuk, vården, Försäkringskassan och cheferna. Förvånansvärt ofta intar chefen en passiv roll i rehabiliteringsprocessen.
Kanske beror det på okunskap, kanske beror det på en ovilja att ha någon som varit sjuk en längre tid på sin arbetsplats. Oavsett hamnar den sjuke i kläm eftersom den inte får stöd i att återgå till arbetet.
För att få ner sjuktalen behövs det även arbetas proaktivt. Arbetsskador undviks genom ett systematiskt fysiskt och psykosocialt arbetsmiljöarbete.
En god arbetsmiljö och en lyckad rehabilitering kräver en engagerad arbetsgivare. Sådana finns. De goda exemplen måste lyftas och bli fler.
Fram till dess kan regeringen skruva bäst de vill i sjukförsäkringen. Sjuktalen kommer inte att förändras innan arbetsgivarna är med på tåget.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
