Debatt Bostadspolitiken handlar inte om att staten ska tilldela medborgarna bostäder utan om att ge olika ”korrektiv” till bostadsmarknaden.
Sveriges grundlag slår fast det allmännas ansvar för att trygga rätten till bostad. Detta politiska ansvar för medborgarnas boende ser man dock inte mycket av i dag. Det råder skriande bostadsbrist på de flesta större orter, boendesegregationen breder ut sig liksom hemlösheten. Många bor med otrygga andrahandskontrakt, utan besittningsskydd, medan andra tvingas söka sig till socialtjänsten för att vädja om hjälp med sitt boende.
Samtidigt är bostaden och var den finns avgörande för alla delar av livet
Grundlagens politiska ansvar för bostadspolitiken handlar inte om att staten ska tilldela medborgarna bostäder utan om att ge olika ”korrektiv” till bostadsmarknaden. Denna ”programmatiska” rätt till bostad är temat för Bo Bengtssons bok Att lägga marknaden till rätta, som Bostad 2030 gett ut. I boken pekar vi på att bostäder skiljer sig från andra varor, bland annat genom dess komplexitet, orörlighet, odelbarhet, långa livslängd, utdragna produktionstid och transaktionskostnader. Samtidigt är bostaden och var den finns avgörande för alla delar av livet. Detta betyder att den neoklassiska ekonomins idealtypiska antaganden om enkla varor och snabb anpassning mellan efterfrågan och utbud blir orimliga då det gäller bostadsmarknaden. Bostad är ett hem och inte ett investeringsobjekt.
Detta är också skälet till att alla länder sätter upp olika korrektiv till sina bostadsmarknader. Den svenska modellen skiljer sig från flertalet andra länder (1) genom att rätten till bostad ska förverkligas genom en generell bostadspolitik utan individuell behovsprövning. Denna politik har implementerats (2) genom kommunernas och allmännyttans ansvar; (3) genom en ”integrerad hyresmarknad” med jämförbara villkor mellan offentlig och privat hyresrätt; (4) genom ”neutralitet” mellan upplåtelseformerna, där även hyresrätten ses som en fullvärdig boendeform samt (5) genom ett system för hyressättning i kollektiva förhandlingar mellan parterna. Dessa fem institutionella pelare har dock urholkats de senaste decennierna. Sverige är idag det nordiska land som lägger minst pengar på sin bostadssektor, och lever inte upp till de förpliktelser som finns i grundlagen. Något motsvarande skulle vara otänkbart inom andra delar av välfärden.
I hyrespolitiken är korrektiven till marknaden alltjämt tydliga. Den utredning som sommaren 2021 föreslog ”fri hyressättning vid nyproduktion” (SOU 2021:50) mötte motstånd och ledde till regeringskris innan den drogs tillbaka. Fortfarande hävdar ändå många förespråkare för marknadshyror att utredningen kan ligga till grund för ny lagstiftning
I boken Att lägga marknaden till rätta granskas den tidigare utredningens argument. Utgångspunkten för förslagen var att fastighetsägarna ansågs behöva starkare incitament i form av garantier för hög och stabil avkastning för att vara beredda att investera i nyproduktion. Däremot beaktade utredningen inte de tidigare målen för hyrespolitiken.
Dessa hyrespolitiska mål kan i sin tur kopplas till bostadsmarknadens ovan nämnda särdrag – som inte heller beaktades av utredningen. Särskilt betydelsefull för hyrespolitiken är den ojämlikhet i marknadsmakt som råder mellan hyresvärd och hyresgäst till följd av de psykologiska och sociala ”förankringskostnader” som drabbar hyresgäster som tvingas flytta. Som tidigare ekonomisk forskning visat garanterar förekomsten av sådana kostnader hyresvärden ett betydande utrymme för att höja hyran vid ”fri hyressättning”. Marknadshyror i nyproduktionen – och i förlängningen i större delen av hyresbeståndet –löser inte problemen på hyresmarknaden, utan försvårar dem ytterligare.
Naturligtvis kan systemen för hyressättning och bostadsförmedling förbättras. Också de övriga fyra institutionella pelarna under den svenska bostadspolitiken behöver ses över om den generella politiken ska kunna fungera. Eventuellt behöver den programmatiska rätten till bostad också kompletteras med en utkrävbar rätt för vissa hushåll i vissa situationer, till exempel i relationen till socialtjänsten. Problemen på bostadsmarknaden kan dock bara hanteras om alla partier tar sitt politiska ansvar för medborgarnas rätt till goda bostäder.
Bo Bengtsson, professor statsvetenskap Uppsala universitet
Jonas Nygren, Bostad 2030
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
