Ungdomsarbetslösheten seglar upp som en av de mest betydelsefulla samhällsfrågorna för 15–24-åringar. I december 2024 var ungdomsarbetslösheten 22 procent. Inte konstigt att de unga reagerar. Samtidigt drar regeringen fötterna efter sig.
Ungdomsbarometerns generationsrapport som släpptes i förra veckan visade att ungdomsarbetslösheten är den samhällsfråga som 15–24-åringar anser har ökat mest i betydelse det gångna året. En av tre anser till och med att det är en av de viktigaste samhällsfrågorna just nu.
Det känns milt sagt som hål i huvudet att låta arbetslösheten ligga kvar på så här höga nivåer
I december 2024 var ungdomsarbetslösheten 22 procent. Inte konstigt att de unga reagerar. Visst kan man argumentera för att det i statistiken även ingår studenter som söker jobb, men med undantag för pandemin måste man gå tillbaka till efterdyningarna av finanskrisen 2008–2009 för att hitta liknande siffror.
Samtidigt verkar regeringen nästintill oberörd.
Kanske hade en hög generell arbetslöshet eller hög ungdomsarbetslöshet varit acceptabel om hela arbetsmarknaden befunnit sig i en djup kris. Men som situationen ser ut nu, med stor efterfrågan på arbetskraft inom vissa sektorer, känns det milt sagt som hål i huvudet att låta arbetslösheten ligga kvar på så här höga nivåer.
Undersköterskor, elektriker, lastbilsförare, kockar, bilmekaniker, svetsare, förskollärare, tandläkare, specialistläkare, tolkar och revisorer – listan på bristyrken är lång. Det krävs inte mycket fantasi för att föreställa sig att en stor del av de arbetslösa skulle kunna skola (om) sig till något av dessa framtidsyrken.
Med erfarenhet från tidigare perioder med hög arbetslöshet vet vi redan vad konsekvenserna blir om inget görs. Permanent eller långvarig utslagning från arbetsmarknaden, förlorat humankapital, lägre skatteintäkter, ökade kostnader i socialförsäkringarna.
Under de gångna veckorna har vi dessutom blivit smärtsamt medvetna om hur illa det kan gå för människor som saknar socialt nätverk. Att ha ett jobb att gå till är ett skydd mot ensamhet, isolering och psykisk ohälsa.
Under årets sista dagar 2024 vaknade så regeringen till liv. Då bad de Arbetsförmedlingen att under 2025 återkomma med en plan på hur antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningar ska öka. Med erfarenhet från tidigare konjunkturvändningar kan man gissa att planen, och åtgärderna, landar ett par år för sent.
I Ungdomsbarometerns trendrapport är det tydligt att ekonomi i allmänhet och en stabil och hög inkomst i synnerhet blir allt viktigare för de unga. Det är så man skaffar sig trygghet.
När LO med hjälp av Novus frågar 19–29-åringar om deras viktigaste fackliga frågor listar de (hör och häpna) följande: lön, arbetsmiljö och anställningstrygghet.
I samhällsdebatten låter det ofta som att den som vill locka unga väljare behöver erbjuda spektakulära satsningar och spexiga reformer. Men att döma av de nämnda undersökningarna verkar det vara helt fel. Unga visar ett allt större intresse för materiella frågor – ett tryggt, säkert arbete med en lön som går att leva (ett gott liv) på.
Ett av de dystrare resultaten i Ungdomsbarometerns rapport är att tre av fyra unga ser negativt på samhällets framtid. Regeringens flathet kring arbetslösheten ger troligen de unga ännu mindre hopp om framtiden. Jag hoppas och tror att vinnarna i nästa val är de som sätter ungas materiella villkor och ekonomiska trygghet främst.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
