Politiker levererar

Politiker levererar. Men bilden de har av sig själva som reko idealistiska typer som bara försöker göra rätt krockar med allmänhetens bild: Giriga, kvittoklippande, taxiåkande, hala typer med snabba tungor som säger en sak men gör en helt annan. Bilden av den svikande politikern finns kvar.

Faktum är dock att de senaste socialdemokratiska regeringarna var bra på att hålla det de lovade. De allra flesta vallöften infriades. Detsamma gäller för den nuvarande borgerliga regeringen – det alliansen gick till val på kommer med några undantag också att vara genomfört år 2010.

Men bilden av den löftesbrytande politikern "sitter i ryggmärgen". Utan tvekan spelar medierna en stor roll i att upprätthålla den. Det paradoxala är att journalister som grupp har högt förtroende för politiker. Kanske beror det på att de har en helhetsbild av politiken, men av olika skäl tvingas stympa den och öka konfliktgraden i den.

Eftersom medierna är drivna av ett konfliktperspektiv ges de politiska frågor med tydligast motsättningar mest utrymme. Och i jakten på medieminuter och -rader bjuder den politiska oppositionen, oavsett om den är röd eller blå, gärna på konflikt. Därmed förstärker politiker själva bilden av att de inte riktigt ägnar sig åt det de ska – i tron på att det ger röster.

I boken Väljarna, partierna och medierna visar Adam Shehata, doktorand i politisk kommunikation, att frågor som medierna fokuserar på också är de frågor som väljarna uppfattar som viktigast. Inför valet 2006 blev jobbfrågan den som S-regering bedömdes utifrån – dock inte utifrån vad den faktiskt hade åstadkommit. Göran Persson hävdade att jobben skulle komma – vilket de gjorde, men först efter valet – och den borgerliga oppositionen utnyttjade läget till att skapa en konflikt kring frågan. Därmed hamnade jobben i mediernas fokus, vilket gjorde att frågan fick ökad betydelse för väljarna, vilket gynnade den borgerliga alliansen. Kvar fanns bilden av en S-regering som inte gjorde det den hade lovat.

Exemplet 2006 visar att det politiska block som helt följer medielogiken kan bli kortsiktiga vinnare i spelet om makten. I längden är det dock politiken som är den stora förloraren, eftersom tilltron till den minskar.

Konfliktperspektivet i medierna kommer inte att försvinna. Och fortfarande är traditionella medier partiernas viktigaste kanal för att nå väljare. Enligt journalistprofessorn Jesper Strömbäck var det bara 14 procent av väljarna som inför valet 2006 gick in på ett politiskt partis hemsida. Det finns potential för den siffran att öka och förhoppningsvis utnyttjar fler väljare möjligheten att få en annan bild än den som filtreras genom redaktörer och journalister. Förutsättningen att locka väljarna till nätet är dock att den politik som visas i traditionella medier siktar på substans snarare än på spänning.