När partierna i valrörelsen har tävlat i hårdhet när det gäller brott och straff har frågan som är grunden till mycket kriminalitet hamnat i skymundan; nämligen missbruk. Prevention, avvänjning och återanpassning borde stå högre på dagordningen.
En av de viktigaste väljarfrågorna inför valet 2018 har varit lag och ordning. Partierna har kämpat hårt med att övertrumfa varandra i vallöften om hur många fler poliser som ska anställas, hur mycket strängare straff som ska införas och hur många fler kameror som ska sättas upp.
Ingen har velat verka mesig, alla har velat visa att nu är det nog. Och i sin iver att framstå som den tuffaste sheriffen i stan har de hårdföra politikerna helt glömt bort att prata om hur de ska få bukt med narkotikahandeln och vilka resurser som ska satsas på missbruksvården.
Forskaren och kriminologen Christoffer Carlsson tog upp detta perspektiv i en intervju i P1 förra veckan. »Om vi skulle få bort missbruket skulle vi få bort oerhört mycket av kriminaliteten också, det är så tätt sammanknutet. Men när nämndes missbruket i valrörelsen?« frågar han sig.
Christoffer Carlsson gör också en intressant jämförelse med hur man i den offentliga debatten pratar om brottslingar i dag jämfört med 60- och 70-talet. Då lyftes återanpassningen till samhället mycket mer, idag talar man mer om den kriminelle som en hopplös evighetsförbrytare.
I sin iver att framstå som den tuffaste sheriffen i stan har de hårdföra politikerna helt glömt bort att prata om missbruket.
Det finns ett tydligt samband mellan kriminalitet och narkotika. Det finns gott om forskning som visar att till exempel dödligt våld med skjutvapen kan förebyggas med åtgärder mot förekomsten av illegala vapen såväl som mot den typ av brottslighet som personer med tillgång till illegala vapen ägnar sig åt, bland annat narkotikahandel.
Det finns också intressant forskning från USA som visar att när abort blev tillåtet i slutet av 1970–talet förebyggde det på sikt gängkriminalitet, eftersom färre barn föddes in i miljöer som präglades av fattigdom och kriminalitet som det hade varit lätt för dem att fastna i. Likaså kunde man se att våldet minskade när crackmarknaden minskade.
Att Boverket i slutet av augusti fått ett regeringsuppdrag att tillsammans med bland annat Brottsförebyggande rådet, länsstyrelserna och Polismyndigheten ta fram och sprida kunskap om hur man kan bygga bostäder och skapa en offentlig miljö så att trygghet kan skapas och brott förebyggas, är utmärkt. Det behövs mindre reaktiva åtgärder och fler proaktiva.
Att se till att skolan fungerar är kanske den största brottspreventiva faktorn, att få bort narkotikahandeln från gatan är en annan, att stoppa införseln av illegala vapen en tredje, att se till att missbruksvården når alla som vill komma ur sitt missbruk en fjärde, att erbjuda ingångar till att skapa sig ett nytt icke-kriminellt liv ett femte.
Listan kan göras lång på allt som fungerar bättre än att kasta in någon i fängelse och hoppas på det bästa när hen kommer ut.
Det ska sägas att symboliskt är det rätt att samhället visar att handlingar får konsekvenser, till exempel i form av hårda straff. Men det får inte överskugga det mycket svårare arbetet med att stävja kriminella miljöer och handlingar. Att inte ta sig an det uppdraget är att ta den enkla vägen att sticka politikerhuvudet i sanden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
