debatt Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) vill ”röka ut” brottslighet inom välfärden. Men så länge ingen politisk vilja finns att ändra i assistansreformen, LSS, är det omöjligt att komma åt brister eller ställa ökade krav på verksamheterna inom privat personlig assistans, skriver Annelie Carlsson från Kommunal.
Genom att reformen LSS så hårt värnar assistansanvändares integritet försvåras samtidigt insyn. Detta underlättar systematisk brottslighet och döljer brister. Under min tid som facklig företrädare har jag sett exempel på hur ersättning här kan utnyttjas både av företag, släktingar, gode män, och/eller assistenter:
En VD planerar att bli god man för att sedan också driva assistansen i det egna företaget. På fråga svarar Överförmyndarmyndigheten assistenten att det är olämpligt – men att det går. Om man börjar med att bli god man och därefter arbetsgivare.
En annan assistent jobbar ofta ensam åt två syskon som båda har assistans. Chefen svarar att det alltid är två assistenter på plats. Punkt. Det tolkar jag som att två personer alltså rapporterar tid trots att bara en person jobbar. Men vad vet jag – förutom att denna assistent blev uppsagd?
När farmor jobbar som assistent nattetid ska barnbarnet i säng redan klockan tjugo. Två andra assistenter tycker att en 28-åring, även om hen är i behov av assistans, i stället skulle kunna göra något roligare en lördag kväll. Kanske spela något eller åka ner till torget. Men företaget ser inget problem och assistenterna blir uppsagda.
Det är nämligen så att genom stora undantag i LAS har privatanställda assistenter ett så obefintligt anställningsskydd att den som påpekar brister riskerar jobbet. Tystnadskulturen är därför mer utbredd här än inom andra välfärdsområden.
Med förfäran har jag som facklig företrädare sett hur assistenter lämnas ut, både med namn och personnummer.
Om assistenter vill ta en anmälan vidare hamnar de dessutom i Kafkaliknande situationer. För beroende på vad det handlar om ska anmälan gå antingen till Överförmyndarmyndigheten, kommunen, IVO, Försäkringskassan, Skattemyndigheten eller Polis. Det finns alltså många skäl till tystnaden.
Men det är en talande tystnad och det är dags att ta den på allvar.
Det är också så att assistansföretag via offentlighetsprincipen kan begära ut underlag för myndighetsbeslut som påverkar dem negativt. Med förfäran har jag som facklig företrädare sett hur uppgiftslämnande assistenter då lämnas ut, både med namn och personnummer. Trots att de inte jobbar kvar riskerar de nu att utsättas för påtryckningar.
Som om detta inte vore nog kan oseriösa personer ha flera tillstånd att bedriva assistans – till och med för vilande, icke aktiva företag. På snabba fötter flyttas verksamheten in i nya företag, bakom andra namn. Så småningom börjar en ny process mot det företaget. Eller inte. För långt ifrån alla anmälningar utreds. Resurserna räcker inte till. Och hur som helst kan verksamheterna fortgå till dess överklagan är klar.
Även om jag vet att de flesta företag är seriösa och motverkar brottslighet genom att inte ta assistansuppdrag där de upptäcker oegentligheter, så finns tyvärr andra företag – alldeles för många – som gärna tar vid.
Mitt hopp står nu till regeringsförslaget om en ny visselblåsarlag från december 2021. Det måste bli enklare att vissla och uppgiftslämnare måste maskas i underlag som lämnas ut. Annars kommer ministern snart att märka att när röken skingras är allt som förut.
Annelie Carlsson
fackligt förtroendevald Kommunal
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
