Det samtida Polen har skriande behov av en progressiv vänster som kan nyansera en destruktiv politisk palett.
”Den polska demokratin är i fara”, varnar pensionären Grazyna Huzerowskai en intervju för Reuters. Han var en av 50 000 polacker som marscherade genom Warszawas gator under helgen för att protestera mot regeringens planer på att tvinga igenom grundlagsändringar.
Bakgrunden är att två av den polska författningsdomstolens utslag inte föll den nyvalda konservativa regeringen i smaken. Landets president, Andrzej Duda, vill därför tvinga igenom en ändring av konstitutionen för att kunna byta ut fem av domstolens ledamöter.
Duda spinner det som ett sätt att bekämpa en korrupt politisk kultur, medan kritiker snarare ser det som en kidnappning av staten för egna syften — ”en krypande statskupp”.
Händelserna kan ses som ett polskt utropstecken på en längre trend i det postkommunistiska Östeuropa, tydligast i det auktoritära och ”orbaniserade” Ungern. Demokratins landvinningar avvecklas och politiken domineras av reaktionär och populistisk höger. Inte sällan med rasismen som social kil.
Kommittén för demokratins försvar, ett medborgarnätverk som bildades i november och står bakom demonstrationerna i Polen, menar att regeringspartiet Lag och ordning gör allt för att få ensamrätt på makten. Motstrategin är därför att samla så många som möjligt till vänster och höger för att skydda den demokrati som nu naggas i kanterna.
I helgens protester fanns intressant nog Leszek Balcerowicz, arkitekten bakom det postkommunistiska Polens ekonomiska chockdoktrin. Hans recept för att stöpa om Polen till en marknadsekonomi liknade det ryska: massiva privatiseringar och avregleringar. Reformerna förde med sig snabb tillväxt i landets städer, men också avgrundsdjupa ekonomiska och sociala klyftor.
Men trots jordmån för alternativ till vänster har progressiva partier förblivit marginella.
Ledande röster har alltför ofta kunnat avvisas som en illaluktande gryta av medlöpare till den forna kommunistregimen. Högern har kunna rita och definiera spelplanen.
Den polske filosofen Leszek Kołakowski beskrev en gång högerns politiska projekt som en kapitulation inför samtiden, vänsterns som en produkt av historiska erfarenheter. Orden skvallrar om det samtida Polens behov av en icke-auktoritär och progressiv vänster som kan nyansera en ensidig och destruktiv politisk palett.
Pensionären Grazyna minns den kommunistiska diktaturen alltför väl för att stanna hemma när demokratins landvinningar nu hotas. Förhoppningsvis kan han och andras röster mota president Dudas planer i grind. Kanske rentav så frön till nya politiska alternativ? Ett Polen som följer i Ungerns spår vore nämligen en katastrof.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
