Socialdemokraterna lyckas inte ge svar på den grundläggande frågan om hur vi formar en samhällsutveckling där skillnaderna minskar och där människors bakgrund i mindre utsträckning påverkar livschanser.
Jag är socialdemokrat, men jag röstar inte på socialdemokraterna. Man bör fråga sig varför. Har vi samma mål för samhället? Ja, det tror jag. Jag anser att det finns för stora skillnader mellan olika grupper i samhället, både avseende utbildningsnivå, inkomster och livschanser. Jag önskar därför en samhällsutveckling där skillnaderna minskar och där människors bakgrund i mindre utsträckning påverkar deras livschanser. Det är en målsättning som jag tror att Socialdemokraterna delar.
Då kvarstår frågan hur denna målbild ska förverkligas, tycker vi lika även där? Nej, min uppfattning är att vi skiljer oss åt på den här punkten. Skälet till att jag inte röstar på Socialdemokraterna är att de inte lyckas besvara den grundläggande frågan: Vad ska staten göra?
Skolan är ett bra exempel. Det är allmänt känt att olika elever lyckas olika bra i skolan. Två starkt bidragande faktorer är vilken utbildningsnivå elevens föräldrar har och om eleven är född i ett annat land än Sverige. Resultaten från grundskolan påverkar sedan starkt resultaten i gymnasieskolan och resultaten därifrån i sin tur övergång och eventuell framgång i högskolan. Sammantaget summerar detta ihop till vilka möjligheter individen får i vuxenlivet.
Betydelsen av vilken skola en elev väljer och vilken kommun eleven bor i har ökat kraftigt sedan 1990-talet. Det finns bättre och sämre skolor i Sverige i dag och det finns bättre och sämre skolkommuner. Ett skäl till att Socialdemokraterna ville införa grundskolan i mitten av 1900-talet var att motverka strukturella skillnader elever emellan genom att skapa en gemensam utbildningsbas för samtliga elever i hela landet – oavsett vilken bakgrund eller föräldrar eleven hade eller vilken skola de gick i. Avsikten var att lägga grunden för ett mer jämlikt samhälle.
För att skapa likvärdighet reglerade staten de resurser som skapar skolframgång. De viktigaste resurserna som krävs för att elever ska nå kunskapsmålen är skickliga lärare och ett välutbyggt stöd till alla elever som har behov av det. När detta reglerades och finansierades av staten var skolresultaten mer jämlika än i dag.
Man kan argumentera för att detta gamla recept inte kan tillämpas, eftersom samhället ser annorlunda ut i dag och elevsammansättningen är en annan. Jag delar inte den uppfattningen. Det förändrade samhället och elevsammansättningen ställer i själva verket större krav på kompensatoriska insatser från statens sida via regleringar och resursstyrning – inte mindre.
Socialdemokraterna har konsekvent sedan 1989, då skolan kommunaliserades (av just det, Socialdemokraterna!), drivit en avregleringslinje (med benäget bistånd från andra partier) som har inneburit att allt från timplaner, behörighetsregler för lärare och sektorsbidrag avskaffats. Nu famlar man i skuggan av regeringen och föreslår riktade statliga satsningar som man aldrig riktigt kan veta om de kan nå full effekt genom det förlamande dubbla huvudmannaskapet för skolan.
Politik är att vilja sa Olof Palme. Våra ideologiska grundvalar baseras dels på vad det är vi vill uppnå och allt som oftast också hur detta ska uppnås. I forskningen om den socialdemokratiska idéutvecklingen har detta varit en stridsfråga under lång tid; finns det en ideologisk kontinuitet avseende mål och medel inom den svenska socialdemokratin och vad består den i så fall i?
Tidigare var Socialdemokraternas tydliga svar på frågan om vad staten ska göra: ”staten ska skapa så jämlika förutsättningar som möjligt för alla skolor och elever i hela landet, för att nå så jämlika resultat som möjligt”. I dag svarar samma parti: ”njaa, vi vet inte riktigt.” En ideologisk konsekvent linje hade enligt min uppfattning i stället lett fram till svaret att staten ska ta över huvudmannaskapet för skolan och kraftfullt stärka de kompensatoriska inslagen mellan olika skolor avseende resurser, elevstöd och lärartillgång.
Socialdemokraternas nuvarande svar övertygar inte mig och därför röstar jag heller inte på dem.
Pontus Bäckström
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
