Unga Feminister blottar en djup brist på insikt om hur kriser uppstår och vad som behöver göras för att minska risken. Det räcker inte att komma med populistiska utspel om en viss metod, särskilt när metoden har orsakat en av de värsta finanskriserna i modern tid, skriver miljöpartisterna Nicklas Börjesson, företagare och Isak Betsimon, nationalekonom.
Det gläder oss att Viking Lindberg och Unga Feminister (UF) har tydliggjort att målet är att bankerna ska bära sina risker, för det är exakt vad vår regering ser till. Problemet enligt UF är att riskerna baseras på historiska modeller. Vi antar att de menar modeller som bygger på historiska data. Och att bankerna bara skulle vara halvt medvetna om nuläget, känns som en underskattning.
Oavsett missar Viking även här hur det faktiskt förhåller sig när berörd myndighet, i det här fallet Finansinspektionen, bedriver tillsyn över bankerna och hur kapitalbuffert bestäms för respektive bank.
- För det första får bankerna stå för så kallade “kontracykliska kapitalbuffertar”, buffertar som skall jämna ut upp- och nedgångar.
Detta för att skydda kunderna och den finansiella stabiliteten mot den ökade kreditrisk vi ser i Sverige och övriga världen. Den senaste implementationen (16 mars 2017) för just denna buffert motsvarar 8,8 miljarder kronor.
- För det andra fixerar bankerna kapitalbuffertar på bolån, sina övriga krediter, räntor, övriga marknadsrisker, och dessutom systemrisker för att nämna några. Totalt motsvarar (enligt kvartal 4, 2016) kapitalbufferten för de 10 största bankerna hela 702 miljarder kronor.
- För det tredje görs ständiga och löpande granskningar av bankernas riskmedvetenhet i alla organisationsled.
Förutom redan bestämda kapitalbuffertar som ska täcka stressade marknadshändelser utförs löpande stresstester som visar hur stryktåliga bankerna i Sverige är. Hittills har de svenska bankerna varit resistenta mot stressade lägen.
Men det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och tro att allt är bra. Därför vill vi, såsom vi nämnde i vår tidigare artikel, stärka tillsynen så riskstyrningen förbättras ytterligare. Regeringen ser allvarligt på detta och tar även ansvar genom tillföra ytterligare pengar till myndigheten för att bedriva extra tillsyn för systemviktiga banker som Nordea.
UF envisas dock med att soliditetsspåret är lösningen och försöker förminska riskvikterna till något akademiskt eller teoretiskt och föreslår att vi ska gå tillbaka till soliditetstänkandet. Om det är någon som använder historiska modeller så är det därmed Unga Feminister.
Vi vill inte gå tillbaka dit och riskera den massarbetslöshet många länder fortfarande inte har återhämtat sig ifrån.
Det var nämligen soliditetstänkande som orsakade Lehman-kraschen 2008, då ihåliga tillgångsslag kunde blåsa marknadsvärdet på bankernas balansomslutningar upp till himlen och därmed öka soliditeten på bankerna.
Vi vill inte gå tillbaka dit och riskera den massarbetslöshet många länder fortfarande inte har återhämtat sig ifrån.
Istället vill vi ha en robust finansmarknad som grundar sig på ett seriöst regelverk vars utgångspunkt är riskerna samhället och kunderna blir utsatta för.
Och slutligen; små, särskilt lokala banker är specialiserade och lokaliserade och har därmed enorma koncentrationsrisker (fabriken lägger ner). De måste ha högre bruttosoliditet för att fungera. Och även här underskattas kompetensen. Räkna riskvikter kan de, det krävs för tillstånd och verksamhet. Det är äpplen och stekspadar om igen.
Nicklas Börjesson, miljöpartist och företagare och Isak Betsimon, miljöpartist och nationalekonom.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
