Var tredje elev med utländsk bakgrund i Sveriges skolor lever med hedersrelaterade normer. I ett av världens mest jämställda länder lever flickor och kvinnor som fångar i sina egna hem. Det är inte längre tyst om hedersrelaterat våld i debatten, men det kan låta mer.
»Vi får hit små barn som inte ens har fyllt tio år. De har blivit bortgifta med äldre gubbar. Här i Sverige, alltså!«. Det berättar Soheila Fors som driver ett skyddat boende för kvinnor och barn.
I ett reportage om hedersvåld i SVT Agenda säger hon att trycket på hennes verksamhet har ökat de senaste tre, fyra åren.
Det ökade hjälpbehovet ser även Mariet Ghadimi, verksamhetschef för och grundare av föreningen Tris (Tjejers rätt i samhället) och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S), som båda konstaterar att det förmodligen samtidigt handlar om en reell ökning av drabbade, och om ökad medvetenhet om problematiken.
Statistiskt bekräftas detta med att i 12 av 21 län finns kommuner som larmar om ökande antal ärenden som rör hedersförtryck eller stora behov av ökad kompetens om hedersförtryck och våld.
Åsa Regnér har varit allt mer föredömligt tydlig under sin tid som minister med hur samhället bör se på och agera mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Det ska helt enkelt bort, säger hon och radar upp en mängd förslag och beslut som ska främja det förebyggande arbetet och ge redskap för åtgärder när våldet upptäckts.
Exempelvis införs obligatoriska moment om mäns våld mot kvinnor, inklusive det hedersrelaterade, i utbildningar till yrken som kommer att möta våldsutsatta kvinnor.
Det gäller jurister, fysioterapeuter, läkare, sjuksköterskor, tandläkare, psykologer och socionomer. En självklar yrkesgrupp som dock saknas är lärarna.
Flickorna är ensamma, i familjen och i samhället.
Hedersmotiv ska vara grund för straffskärpning, säger ministern och det ska ges ökade medel till kvinnojourer och göras en översyn av bidrag till religiösa samfund. Allt detta behövs och mycket mer.
Det pratas ibland om oron för framväxande parallellsamhällen. Det finns tyvärr redan.
240 000 unga sägs leva under hedersförtryck och var tredje elev med utländsk bakgrund i svensk skola lever i en familj med hedersrelaterade normer. Det betyder att i ett av världens mest jämställda länder lever flickor och kvinnor som fångar i sina egna hem.
De könsstympas, gifts bort när de är barn och kontrolleras så hårt av familjens män, fäder, bröder, kusiner, att de riskerar att dö om de bryter mot de regler som satts upp i den så kallade hederns namn.
Sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa 2002 har en hel del hänt angående vilken kunskap som finns om hedersrelaterade brott och vilka åtgärder som satts in.
Exempelvis har Länsstyrelsen Östergötland sedan 2005 haft ett nationellt uppdrag för att bedriva förebyggande arbete mot hedersrelaterat våld och erbjuder information, kompetensutveckling, statistik och en stödtelefon för yrkesverksamma som funnits sedan 2014.
En oerhört viktig instans är socialtjänsten där det finns stort behov av att se över både rutiner och kompetens.
För jo, det är skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld mot kvinnor.
Mariet Ghadimi pekar i Agenda på att det är problematiskt att socialtjänstlagstiftningen bygger på ett familjeorienterat synsätt, vilket i praktiken innebär att fokus ligger på att flickorna som utsatts för hedersrelaterat våld, förr eller senare tvingas vara kvar i sin hemmiljö.
Det går i linje med vad forskaren Hanna Linell visar i sin färska avhandling Child protection trough an abuse-focused lens. Adolescent victimization and Swedish social services responses, nämligen att socialtjänsten sällan uppmärksammar den situation hedersvåldsutsatta flickor befinner sig i förrän det blivit akut och extremt farligt.
Flickorna är ensamma, i familjen och i samhället.
Även här kunde Åsa Regnér meddela att socialtjänstlagen ska ses över.
Det är inte längre tyst om hedersrelaterat våld i debatten, men det kan låta mer.
För tystnad betyder både makt och maktlöshet. Makt för de män som utövar våldet, maktlöshet för de flickor och kvinnor som utsätts för det.
Därför behövs det fortsatt och högljutt fokus från regeringen på att få bort det helt och det behövs ständiga kraftfulla fördömanden från alla politiska partier (för jo, det är skillnad på mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld mot kvinnor).
Men framför allt, kanske som en förlängning av #metoo-rörelsen, behövs det fler berättelser från de utsatta kvinnorna själva.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
