Preems utbyggnad hotar klimatpolitiken

ledare Utbyggnaden av raffinaderiet i Lysekil betyder att ytterligare en miljon ton koldioxid kan släppas ut. Så hur ska en annan, anständigare värld kunna skapas, om sådana projekt får slutföras? 

I Greta Thunbergs sommarprogram i lördags talade hon om hur miljöförstörarna ofta rör sig med vackra ord – grönt, klimatsmart, miljövänligt, klimatneutralt, ekologiskt och fossilfritt.
”Det är en lek. Den som är bäst på att paketera sitt budskap vinner”, förklarade hon.
Thunberg nämnde inga namn, men det skulle kunna vara en träffande beskrivning på Preems planer på att bygga ut raffinaderiet i Lysekil.
En utbyggnad som betyder att ytterligare en miljon ton koldioxid ska släppas ut. Detta brutala faktum döljs emellertid bakom luftiga, icke rättsligt bindande projekt om att rena råolja och försöka pumpa ner koldioxid till havsbottnen.
Allt hårdlanserat under de senaste åren via miljontals kronor i annonser i Dagens Nyheter och Expressen, annonser som liknat vanliga opartiska nyhetsartiklar – en kampanj som Greenpeace kallar greenwashing, det vill säga att smutsen ska paketeras som grön och fossilfri, fast den inte är det.

Hur hanterar vi den armada av jurister som är i startgroparna för att trixa med paragraferna?

I förra veckan kom Mark- och miljööverdomstolens yttrande i frågan om Preems utbyggnadsplaner.
”Vågar vi hoppas på ett första, litet, litet steg mot uppvaknande?” undrade Greta Thunberg på på twitter innan beslutet.
Nej, domstolen slog fast att utbyggnad i Lysekil är ”tillåtlig”. Man verkar ha köpt företagets greenwashing.
Intressant är att domstolen menar att nu när regeringen ska pröva frågan räcker lagarna inte till. Vare sig stoppregeln i miljöbalken eller klimatlagen från 2017 går att använda för att kunna säga nej till utbyggnadsplanerna, hävdar man.
Om Sverige skulle ge grönt ljus åt utbyggnaden omöjliggör det i praktiken våra möjligheter att följa Parisavtalet, som stipulerar att uppvärmningen maximalt får öka med 1,5 grader.
Men hur ska en annan, anständigare värld kunna skapas, om Preem får slutföra sin horribla utbyggnad?

Nu är hoppet faktiskt inte ute. ”Riktigt djupa kriser är en inbjudan – till att ta itu med stora utmaningarna”. Det skriver idéhistorikern Sverker Sörlin i sin nya bok Kris! Från Estonia till Corona.
”Jag tror att vi har en sådan inbjudan just nu. Vi har haft den länge, men det kanske är först nu som vi kan ta det till oss”.
Sörlin tror att många av oss efter pandemin inte längre tror på en fortsatt ohämmad konsumtionsfest och att ”det kan vara klokt att använda mer av vår rikedom till att göra samhället tryggare”.  Att coronan ger oss bra argument för att kraftfullt minska klyftorna och ta itu med klimatkrisen.
I den nya värld vi får efter coronan måste vi – menar han – upphöra med subventioner av fossila bränslen och investera i de nya infrastrukturer som krävs för att tvinga ned klimatutsläppen.

Sörlin har helt rätt när han tror att vi står inför en vändpunkt.  Men vad gör vi med alla de företag som är beredda att satsa miljoner på greenwashing, att låtsas vara gröna, fast de inte är det?  Och hur hanterar vi den armada av jurister som är i startgroparna för att trixa med paragraferna?
Vad som krävs är fler politiker som tycker framtiden är viktig, som kan beskriva det vägval som måste göras och kan förklara de anpassningar av våra liv som kan bli nödvändiga för att vi ska få ett fossilfritt samhälle.